måndag, januari 29, 2007

Fortfarande i Takaka...

I lördags åkte vi en sväng tillsammans med de övriga hus/hostel-invånarna uppför en smal och brant grusväg för att komma till Anahata, en av de högsta punkterna häromkring Takaka. Vi körde dock in i molnen innan vi kom ända upp, så det blev ingen utsikt att tala om... Väl uppe på berget gick jag en runda i skogen med kamera och Abigail testade en Yoga-session på det lokala Yoga-stället. Detta bestod av diverse små hus, ombyggda husvagnar och permanent parkerade bussar och befolkades av folk med namn som exempelvis Atmababa. Efter att ha ätit vegetarisk middag skulle vi ta oss en titt på ett vattenfall i närheten. Det var fint , som ett litet rum där vattnet kom ner, men vi får ev. åka dit igen när det är lite ljusare ute :-) Bilden på skymningen nedan är från sisådär 20 minuter innan vi kom fram till vattenfallet i fråga (hitta fåren!).




















Senare på kvällen hann jag greja lite med kamera och stativ på gatan strax utanför hostelet i Takaka. 30 sekunders exponeringar på ISO400 och f4.5-5.6. Tror kometen har blivit lite ljussvagare sen förra gången dock! Just nu väntar jag mest på att höra hur det har gått med telefonintervjun jag hade förra veckan. Irriterande nog skulle den ansvarige på Sidhe vara ledig denna veckan, så hör förmodligen inget om det förrän nästa vecka.

torsdag, januari 25, 2007

Comet McNaught

Det tenderar att ofta vara moln ivägen där solen går ner här, men igårkväll lyckades vi ändå få syn på den ljusstarka kometen McNaught (som gick att se från norra halvklotet tidigare, men bara en kort stund precis vid solnedgång tydligen). Ganska imponerande för något som förvisso är en mil i diameter men även runt 15 miljoner mil bort från jorden. Svansen var väldigt lång och vid, skulle ha tagit nån mer bild där man kan jämföra skalan med träd eller andra lösa föremål :) Bild nr 2 är tagen med 300mm brännvidd, f6.7, ISO800 och 15 sekunders exponering, på 100kr-stativet. Rätt intressant att jorden snurrar såpass snabbt att 15 sekunder gör stjärnor avlånga! Skulle nog ha funkat med längre exponeringar också, men det blir lite tungt för batterierna...




















Vi skådade kometen från Pohara Beach som är några kilometer från själva Takaka. Vi träffade lämpligt nog också ett gäng britter utrustade med kikare som vi fick låna.

Det har hänt sig som så att ägaren till huset/hostelet där vi bor har fått fara iväg till Tucson, Arizona med kort varsel. Detta öppnade i sin tur möjlighet för oss att bo gratis genom att hjälpa hans tillfälliga ersättare med diverse sysslor två timmar om dagen (har hittils tvättat tak och sorterat sängkläder), så här räcker våra pengar ett slag :) Vi har annars inte gjort några större utflykter utan snarare haft semester från resan och använt internet en massa. Jag har sökt fler jobb och fått lite uppmärksamhet på ett par ansökningar iaf. Idag hade jag en halvtimmes telefonintervju med Sidhe Interactive som är Nya Zealands största spelutvecklare. Det var som svar på en öppen ansökan jag skickade iväg, utan att de annonserade efter folk. Intervjun kändes helt ok, även om det inte är lättast att kommunicera sina tankar över telefon på utrikiska :) Får väl se om det kan bli nåt av att. Jobbsökandet motiveras delvis av att vi snart får plocka äpplen om vi inte hittar nåt annat!

fredag, januari 19, 2007

Nya Zealands basta gardiner

For den gardinintresserade foljer har topp tva i genren "old school gardiner i Nya Zealand":
Plats 1: originalgardin i 70-talshusvagn pa holiday park i Motueka, Sydon








Plats 2: 60/70-talare i villa, Palmerston North, Nordon

Omgruppering i Takaka

Under veckan som har gatt sen senaste inlagget sa ordnade vadret upp sig, efter 4-5 dar av regn och mulet. Det risiga vadret medforde dock att vi hittade ett riktigt trevligt litet hostel i Takaka dar vi kunde hanga lite salange (och anvanda datorer/internet gratis!). En utflykt fran Takaka var upp till Farewell spit med omgivningar. Rattsa speciell miljo daruppe pa den 26km langa sandudden... Fast det var nastan finare pa Wharariki beach i narheten, dar vi fick se en salfamilj med ungar halla lada precis intill stranden (alltid dessa salar!). Vi kom dit inte alltfor langt efter lagvatten vilket gjorde att vi aven kunde ga bort langs med stranden och kika in i lite grottor som vatten har huggt ut ur stenen. Till stor belatenhet skingrades ocksa molnen och regnandet precis nar vi korde in pa parkeringsplatsen vid kusten!
Bilder: wharariki beach, nz fur seals vid stranden, optisk illusion i sanden
























Bilder fran Farewell spit: sand, skumma fynd pa stranden - sarskilt den bla vaxten/djuret/geggan, far i deluxbete




















Nar vi sen sag en lucka pa tre fina dagar i vaderprognosen tog vi oss i kragen och bokade tre campingnatter pa Abel Tasman Coast Track. Det var fullt i stugorna, sa talt fick inkopas pa billighetskedjan the warehouse i Motueka. Finfint 3-manna kupoltalt for motsv 250kr :-) Det gjorde jobbet iaf. Fick ocksa fixa en gasbrannare, liggunderlag och goda matratter som bara behover vatten (aven om jag fick en snilleblixt att kopa mjolkpulver sa vi kunde gora mjolkstuff ocksa). Sa efter en overnattning i Motueka kunde vi ta buss till ena anden pa vandringsleden.
Bilder: vandring forsta dagen, leden gar ner pa stranden har och dar








Denna Coast Track ar valdans popular att ga, fast inte sa manga gar hela strackan (51km). Vi gick strackan pa fyra dagar vilket gjorde att vi bara behovde ga 4-5 timmar om dagen och sen kunde lagga oss pa en strand eller dylikt. Vi overnattade pa camp sites vid Torrent Bay, Onetahuti beach och Anapai Beach. Alla stallena var sisadar 20m fran vattnet och fin strand, men det sista var bast imho eftersom det lag efter vattentaxisarnas sista hallplats dvs det blir inte alls mycket folk dar. Vi var sjalva pa stranden ett par timmar innan det sen kom ett par kajakande och satte upp ett till talt. Bada gick det ocksa att gora, aven om det bara blev av vid Onetahuti. Ganska svalt i vattnet, men fint. Jag hade en kort snorklingssession tills el cheapo-masken kopt pa the warehouse gick sonder (men jag har lagat den nu!). Sag inget mer upphetsande an krabbor och sjostjarnor dock. Fortfarande lite svart att toppa dykningen vid Poor knights islands :)
Bilder: man behover bara bli blot om fotterna pa ett stalle (Awaroa Inlet), tree ferns












Bilder nedan: onetahuti, talt vid anapai beach, anapai beach, fotter klara med dagens vandring





















Inte sa konstigt att Abel Tasman National Park och omradet runtomkring ar populart nar det har NZ:s kanske finaste strander och mest tropiska utseende. Det som hindrar det fran att vara helt perfekt ar de sandflies som harjar overallt, aven pa stranden. Mycket insektsmedel gar det at :) Vandringen gick utan nagra storre bekymmer, aven fast packningen blev snappet tyngre an forra gangen pa Kepler, iom talt och gasbrannare. Abigail tyckte att det nastan var jobbigare an Kepler pga tyngre packning och tamligen varmt vader, aven fast leden aldrig stiger mer an ca 200m (jmf med ca 1000m pa Kepler). Men vi hade det iaf lugnt tidsmassigt och kunde ligga pa stranden och dega en del.

Just nu ar vi tillbaka i Takaka igen pa det trevliga hostelet som ar mer som att bo hemma hos nagon. Har betalat for en vecka har (billigt!) for att fa lite tid att fundera pa vad vi ska gora har nast. Jobbsokning pagar :) Har inte haft nan storre framgang med mina ansokningar an dock, fast sen ar jag val lite picky med vad jag soker ocksa kanske. Appelplockningssasongen narmar sig ocksa i den har delen av landet, vilket val skulle kunna vara ett alternativ for att fa ihop lite pengar till fortsatt resa. For annars sa har vi ju nu i stort sett kommit runt sydon och gjort klart sjalva rundresan sa att saga. Det ar idag tre manader sen vi kom till landet, det ar nog ca en manad langre an vad vi hade uppskattat fran borjan. Det har dock hjalpt en hel del att bo gratis hos vanner och bekanta (ibland i en vecka eller sa)!

Dagens bonusbild visar det senaste inom taltfrisyrer:

onsdag, januari 10, 2007

Regn i Nelson

Jag tror att vadret har varit nastan lika markligt har som i Sverige pa sistone. Vastkusten och Fiordland ska ha konstant regn, men vi hade fantastisk solsken nastan hela tiden. Och val i Nelsonomradet, som ska vara Nya Zealands soligaste, har vi haft en dag sol. Vi kan inte ga Abel Tasman coastal track, vi kan inte titta pa Pupu springs, och vi blir genomblota nar vi kollar pa grymma grottor (Rawhiti cave) och haftiga kalkstensformationer (The Grove). Men men. Femdagarsprognosen visar fortfarande bara regn framover, men saker kan andra sig...

Det blir inte helt kronologiskt har pa bloggen, och det tar tid att fa in bilder, men hoppas att det gar att lasa anda...

Vi aterupptar traden vid Punakaikis beromda Pancake rocks, fullt med turister men ratt fint, hade varit tufft att se blowholes:en vid hogvatten men det var anda kul att se vatten blasa upp ur ett hal i marken, i takt med vagorna, manga meter fran stranden... Lite roligare, kanske mest pa grund av mindre folk, var Truman track ner till stranden en bit langre upp pa State Highway 6. Den forsta stranden var haftig med tuffa stenformationer, vattenfall ratt ner pa stranden och stora grottoverhang. Men sen markte vi att man kunde klattra over till nasta strand, via riktiga Indiana Jones-grottor, och nasta... Tobias ar mer for sant an jag, men det var ett haftigt stalle. Manga musslor, krabbor och sjostjarnor.
[edit tobias: bilder fran Punakaiki, pancake rocks, rata, nikau, the works! ]

























Det ar fullt med s.k. Nikau-palmer hogst upp dar pa Vastkusten och fler sag vi i Karamea, som ligger sa langt upp man kan komma med bil. Inte sarskilt turistigt stalle, minst sagt, de flesta backpackers ar vandrare som borjar eller avslutar Heaphy track. Vi tog dess ande, som var jattefin och gick langs med stranden, Tobias anda upp till Nettle beach medan jag fick vanda vid Scott's beach p.g.a. smartande fotter. Jag rekommenderar ingen att ta av sig strumporna, ens inne i bilen, i vastra Nya Zealand. Jag rakade gora det vid Arthur's pass och har fortfarande sandflybetten kvar mer an en vecka senare, och aven om de inte gor ont nu var det ingen hit att forsoka ga med dem skavandes i skorna... ;)
[edit tobias: bilder fran ena anden av Heaphy Track. ]




















Andra vanliga fenomen har uppe ar roda blommor pa traden i bushen (rata) och kaxiga honsliknande faglar (wekas).

Karamea ar ocksa en bra bas nar man vill utforska grottorna i Oparara basin - Crazy paving och Box canyon. Lyckligtvis sag vi inte sjalva de enorma svarta spindlar som lever dar, men val deras aggsackar... Box canyon var jattestor, verkade fortsatta en bra bit in i berget. Det finns ocksa tva tuffa, jattestora bagar i kalksten over vattendragen. Coolt stalle.
[edit tobias: bilder fran Oparara Arch och Moria Gate Arch med omgivningar. ]




















Nelson ar storsta staden vi varit inne i pa bra lange, och ett trevligt stalle. Manga fina kladbutiker, men inget jag satsar pa just nu... ;) Haftigaste kladerna finns dock pa WOW-museet - och nej, det handlar inte om animerade dvargar (tyvarr Fredrik, Maria och Nick!) - utan om World of wearable art. De har en stor show varje ar med massor av barbara konstverk som tavlar. Riktigt tuffa grejer, rekommenderas! Och jag misstanker att det ar for att locka makarna och pojkvannerna som de dessutom har en stor samling veteranbilar i fint skick. Men jag tyckte ocksa att det var kul, speciellt for att de hade hittat intressanta fakta om bilarna, t.ex. att en av de forsta bilkoparna nagonsin senare togs in pa mentalsjukhus... ;) Tobias har lyckats bra med att fa mig att gilla gamla bilar, aven om Corvetten aldrig lar bli nagon favorit... ;)

[edit tobias: Pontiac Firebird Trans Am '74 pa World of Wearable Art & Classic Cars. Inte riktigt Smokey and the Bandit-bilen, men iaf 400cui = 6,5 liters motor :) ]




Nu ar vi i Takaka, vaster om Nelson, och ska ta oss till Sydons nordligaste punkt imorgon, och titta pa den nedersta biten av Farewell spit, en jattelang sandudde som stracker sig nastan i en hel cirkel runt norra Sydons kust. Onska garna solsken till oss!

onsdag, januari 03, 2007

Actionflite, Canyon Swing och Fly by wire

Har hittat mycket trevligt backpackers i Westport, det är nästan som att bo i någons villa, vi är de enda gästerna denna kväll. Dator med uppkoppling finnes också, så jag kan ta och lägga upp lite bilder från julhelgen till att börja med.

På julafton gav jag mig själv en julklapp i form av en 25 min flygtur i ett Pitts Special från flygplatsen i Queenstown. Kommer ihåg att jag såg detta plan på flyguppvisning när jag var liten, så det var himla kul att nu få spänna fast sig i framsitsen. Lite speciell känsla att sitta i ett litet biplan som väger ca 730kg tankat och klart. Luftkonditionering i cockpit består av små plåtflärpar som öppnas med handkraft för att släppa in förbipasserande luft. Inga onödiga krusiduller direkt. Väl uppe i luften flög vi ut över sjön Wakatipu och satte igång med roliga stall turns, loopar, (barrel) rolls, inverterad flygning och "cuban eights". Belastningen var -1G till 4G, vilket väl var rätt lagom, tillräckligt för att känna att eventuellt löst skinn i ansiktet drogs nedåt vid ingång i manövrarna :-) Härligt, lite annorlunda känsla än berg-och-dalbana, känns mer naturligt på nåt sätt. Kanske för att man inte är lika nära marken?
















På annandagen gav jag mig på att testa Canyon Swing, som fick Filip Hammar att bryta ihop i Grattis Världen. Roligt i sammanhanget var att en av de anställda som körde vår shuttle från queenstown kom ihåg Filip & Fredriks besök ("How can I forget?"). Han stod på en klippa över hoppstället med kameramannen. Det hela går iaf ut på att hoppa från en plattform 109m över marken, falla fritt i 60m och sedan gå över i en gungrörelse genom canyonen, rätt kul idé med andra ord :) För själva hoppet finns diverse olika rekommenderade varianter att välja på (http://www.canyonswing.co.nz/jumpstyles.jpg). De hjälpsamma medhjälparna på vid hopplattformen tyckte jag skulle testa Pin drop, vilket jag svarade "Eh, ok" på. Tämligen läskigt med själva avhoppet från plattformen samtidigt som man tittar mot marken 100m nedanför! Men väl av från plattformen var det bara kul :) Så jag gjorde ett hopp till och testade Elvis Cutaway, som var mindre läskigt imho, eftersom man inte behöver göra själva hoppet från plattformen själv... Värt att notera i sammanhanget var att jag hoppade efter en brittisk familj där pappan var extremt lik Adam Savage från Mythbusters. Mamman vågade först inte hoppa men valde sen att få den "enklaste" cutawayen som hoppmetod, vilket funkade bra :)
























Annandagen kompletterades med ett varv Fly By Wire, ett litet fordon upphängt i en vajer över en annan canyon utanför Queenstown. Fordonet har motor och propeller som kan vridas mha ett styre. Tanken är sen att flyga fram och tillbaka i en pendelrörelse. Det visade sig inte vara helt lätt att bedöma hur högt man kunde köra innan man skulle börja vända, för att få optimal höjd och hastighet! Det var dock rätt coolt att komma upp en bit från marken och vara lite lätt viktlös i toppen på svängarna :)








Det skulle lätt gå att spendera hur mycket pengar som helst i Queenstown på sånt här :) Nog resans mest kostsamma stopp. Men det var det värt.

Dagens bonusbild - en busslast japanska turister tittar på bungyjump från Kawarau bridge: