Jul i Queenstown

Turistigt nog kommer vi spendera julhelgen i Queenstown! Vi har bott här två nätter och har minst två nätter till i stuga på holiday park strax utanför stan. Vi förväntade oss att allt boende osv skulle vara totalt uppbokat pga helgen, men det fixade sig ganska lätt med några telefonsamtal från i-site (turistinfo). När vi kom till Queenstown i förrgår tyckte vi (mest jag kanske) att det var lika bra att diska av bungyjumpingen direkt. Det var från den anrika Kawarau bridge (43m) och såg ut såhär:












Den övervägande känslan var argh-nu-träffar-jag-marken-väldigt-snart :) Man hann även känna av några sekunders frifall. Kul! Såg ett par personer före mig som stod och tvekade i flera minuter, skulle inte tro att det blir lättare att hoppa ju längre man väntar på kanten... Jag gjorde ett dykar-ok till abigail som var redo med sekvenstagning på kameran och hoppade. Det omedelbara smilet från att ha överlevt avtog efter en halvtimme eller så, men jag blir fortfarande glad av att se bilderna =)

Vi kommer från sex dagars vistelse i Te Anau och Milford Sound. I Te Anau kunde vi bo hos Abigails kusin Morag med familj. Vi bodde dock även en natt i Milford Sound och två nätter i stugor längs med Kepler Track. Vägen till Milford Sound hade många fina ställen att stanna på, vi gick tex. upp till Key Summit (900m nånting över havet) för att få lite utsikt, vilket vi också fick eftersom vädret var klart och fint. Vid parkeringsplatsen intill Homertunneln (som är mer eller mindre enkelriktad och har stoppljus vid infarterna) fanns det ett gäng nyfikna Keor (alpin papegoja). Skulle misstänka att turisterna matar dom då och då :) När vi tog en avstickare längs med grusväg i Hollyford Valley gjorde jag misstaget att gå i shorts vilket attraherade en armada av sandflies, Nya Zealands motsvarighet till Norrlands mygg.
[edit bilder: utsikt från milford road, kea som pickar på en fågel som fastnat lite olyckligt i vår kofångare, keor som busar med andra parkerade bilar ]
















Milford Sound var pampigt, höga berg som går nästan lodrätt ner i vattnet. Det heter Sound men är egentligen en fjord, som namnet på området (Fiordland) antyder. Hörde av någon att det inte skulle vara alltför olikt Norges fjordar, där varken Abigail eller jag har varit. Får väl kolla upp det nån gång :) Vi åkte på en 2,5h båttur ut i fjorden. Båten körde bla. in i ett par vattenfall och badade lite.
[edit bilder: Milford Sound från land och båt ]





















Eftersom vädret såg hyffsat ut bokade vi ett par nätter i DOC-stugor (department of conversation) för att gå Keplerleden (60km, börjar och slutar i Te Anau). Frystorkad mat inköptes och ackumulerad vandringsutrustning plockades fram. Ryggsäckarna blev faktiskt rätt lätta! Skulle gissa på under 10kg. Första dagen var mest uppför, genom ett enormt antal vindlingar i stigen, för att komma upp en bit på mount luxmore och stugan där. Bra utsikt över dalen där Te Anau ligger! Andra dagen gjorde vi den alpina delen av vandringen. Vi väntade så länge vi vågade vid stugan för att få bättre väder, men fick ändå ge oss iväg i dimma och blåst. Vi fick snö och bitvis hagel, och det låg ibland 30cm snö på marken (ca 1400m över havet). Det kunde dock ha varit värre, molnen delade faktiskt på sig ibland så att vi fick lite utsikt över South fiord och Lake Manapouri. Tredje dagen var nedförsbacke mer eller mindre hela tiden till Rainbow Reach där vi tog en minibuss tillbaka in till Te Anau. Nedanför trädgränsen var det bokskog som gick från täckt av vita lavar till täckt av mossa till ormbunkar med minskande höjd.
























































Det blev 6-7 timmar vandring med packning per dag i tre dagar för att komma runt nästan hela vandringsleden (vi skippade en övernattning och en bit på slutet för att det "bara var mer skog"). Den alpina delen var rättså häftig och en smula ansträngande vädermässigt, vi var glada att vi hade vindtäta kläder med oss. Bilder to come skulle jag tro :)

Tillbaka till nutiden, Queenstown: Igår åkte vi upp en bit för de närliggande kullarna med en kabinbana. Därifrån kunde man gå uppåt, först till launch siten för alla paragliders som syns över staden. Sen ville jag bara fortsätta en liten bit till för att få bättre utsikt. Sen såg jag en höjdsadel längre bort där man kanske kunde se ner på andra sidan (abigail ville nu hellre vänta på mig än följa med). När jag kom till sadeln var det fin utsikt över på andra sidan, men jag såg en skylt där det stod att det tog en timme att komma till toppen på berget, Ben Lomond. Eftersom det såg så nära ut var jag tvungen att utforska det lite närmare. En halvtimme senare var jag uppe på toppen och hade utsikt mot snöklädda berg åt alla håll. Jag tittade nu på klockan och konstaterade att jag hade varit borta en stund och att Abigail nog var trött på att vänta. Nerför berget och tillbaka längs med en ås som gick upp och ner blev en joggingtur. Efter två timmar och en kvart var jag tillbaka och Abigail hade inte ens ringt mountain rescue, perfekt! Mycket svårt att undvika att vilja se vad som är bakom nästa krök eller ås...
[edit: bilder från queenstown - paraglider, dock ej nån av oss :) Utsikt från Ben Lomond 1700m-nånting över havet. ]












Nu ska Abigail vara klar med sin LotR-ridtur runtomkring Glenorchy. Själv hoppas jag att vädret blir tillräckligt bra för att få ta en aerobatics-tur i en pitts special senare idag. Bokat i framtiden är även en lugn juldag och canyon swing på annandagen!

En hel drös Catlinsbilder

Det fanns mycket att se och fotografera i Catlins-området, blir nog enklast med ett eget inlägg för bilderna...

Nedan: Purakaunui Falls, givet ställe att prova sitt lilla resestativ från Kathmandu-rean (100kr).








Nedan: Cathedral Caves, vi fick ta av oss skorna och gå genom lite vatten längs med stranden för att komma dit. Man kunde gå in på en sida och komma ut på en annan.












Nedan: Jack´s Bay och promenad till Jack´s Blowhole. Promenaden var finare än målet, som var en djup klyfta i en paddock, 200m från havet och förbunden med en tunnel så att det var havsvatten skvalpande på botten.




















Nedan: Nugget Point. Massor med sälar (och sjölejon?) på klipporna här. Fyra sälar simmade runt i vattnet och jagade varandras fenor.












Nedan: Porpoise Bay, ett av våra två övernattningställen i Catlins. Hostelet bedrev även surflektioner. Mazdan parkerad, bilden på sälarna (tror inte det är sjölejon iaf) är från stranden nedanför.

















Nedan: "Texas Muffin" med godis i. Inköpt i Balclutha och uppäten vid Nugget Point. Träd i närheten av Cannibal Bay. New Zealand sea lions, förmodligen i Cannibal Bay. Får vid sydöns sydligaste punkt, Slope Point.

Antligen Catlins!

Vi testar en ny strategi - det har med att blogga tar en liten stund och vi har haft valdigt begransad tillgang till internet senaste tiden - sa jag skriver och sa far Tobias komplettera med bilder efter hand. Just nu sitter han dock och letar jobb ser jag, och det ar kanske viktigare... ;) Men det har inlagget kraver egentligen bilder, sa jag hoppas att de kommer snart!

[edit Tobias: utsikt över Cattle Flat där Bernies gård ligger i en ruta med träd i bildens högra del, Bernie på väg på sin honda four wheeler, en brinnande Gorse-buske (svårbekämpat ogräs i NZ!)]









Sist jag skrev var vi i Cattle flat hos min kusin Frank (som fick sin hjort till slut!). Dagen efter korde han runt oss pa den enorma garden dar han jobbar - 20 ha mark, 45 000 far och en hel del biffkor och hjortar. Pa eftermiddagen tog vi en vandring i Piano flat, inhemsk bokskog vid en flod, hur vackert som helst med fint solljus vilket vi inte direkt har varit bortskamda med... ;)

[edit Tobias: fyra bilder från Waikaia River Track vid Piano Flat, sisådär 3h vandring. Mycket grön och fin bokskog med sol silandes ner genom lövverket. ]





















Som rubriken antyder har vi ocksa antligen hunnit se Catlins, mycket fint omrade och tur med vadret hade vi ocksa. Mindre turister an pa de flesta hall, lite skillnad mot Te Anau i Fiordland dar vi ar nu!

Vi korde pa manga korta stopp i Catlins, det finns mycket att se men det kandes inte vart att ta nagon av de riktigt langa vandringarna. Bush sag vi en hel del anda lyckligtvis, jag trottnar aldrig och varje omrade ar lite olik den andra. Ormbunkar, mossor, barr- och lovtrad, och vi har lart oss en del av artnamnen iaf tack vare Colin i Christchurch. Sjukt vackert brukar det vara, kommer sakna bushen nar vi kommer tillbaka!

Mycket fina strander finns det ocksa, fin orange sand pa manga hall, haftiga klippor, fina utsikter och framfor allt massor med djur, framfor allt salar, sjolejon, pingviner och kanske delfiner pa hall. Manga strander beskrivs som mojliga tillhall for t.ex. sjolejon och detta stamde nastan alltid nar vi var dar. Basta var kanske Porpoise bay dar vi sag tva sjolejon (mor och unge) leka och slass vid vattenbrynet.

Purakanui falls var en riktig hojdare, ganska brett vattenfall mitt inne i tat skog med manga nivaer. Har antligen gett mig pa att fota med lite langre slutartid med stod och sjalvutlosare, far se hur det blir...

En annan grupp av sevardheter var de geologiska - Jack's blowhole, en jattegrop kanske 50 m djup och 140 m lang 200 m fran havet dar det blev ett riktigt tryck pa vagorna, Cathedral caves, maktig grotta vid stranden och Curio bay dar det finns massor med valbevarade fossiler fran en skog fran juraperioden (150 miljoner ar sedan tror jag) - ratt coolt att se stumpar och stockar i sten som ar sa gamla...

Ingen berattade for oss att en av hojdpunkterna vid Porpoise bay, forutom delfinerna som vi mojligen skymtade pa hall, var de enorma vagor som slog mot klipporna med full kraft. Maste kanske ses for att man ska forsta hur maktigt det var, men vi var fangslade en lang lang stund...

Nu ar vi som sagt i Te Anau hos min kusin Morag och hennes familj. Imorgon ska vi kora till Milford Sound och pa mandag blir det en battur dar i fjorden. Annars vet vi inte riktigt vart vi ska ta vagen harnast, hade kanske tankt Kepler track men vadret verkar lite for daligt, och snart blir det jul och uppbokat overallt. Sa vi far se! Vi har inte helt gett upp pa Stewart Island an heller... ;)

Lite barndom

Den senaste veckan har vi framfor allt tillbringat i och omkring Dunedin - staden dar jag foddes. Bade turistat och uppdaterat lite barndomsminnen. Tobias ar just nu ute och jagar hjort med min kusin (mer om det senare i inlagget...) sa jag kan inte lagga in bilder - det kommer ocksa langre fram. Men jag kan i alla fall beratta att vi varit pa konstmuseet, Octagon (det attkantiga torget mitt i stan), den gamla fina jarnvagsstationen, m.m.

En dag gick vi runt i universitetsomradet da Tobias mindes en grej han last pa Wikipedia om ett haftigt experiment pa fysikinstitutionen, sa vi gick dit och fragade om de kande till nagot sadant och fick visat Beverly clock, en sjalvuppdragande klocka fran 1800-talet som drivs av forandringar i lufttrycket. Lite kul.

En nagot mindre obskyr turistgrej var varldens brantaste gata Baldwin street (med tillhorade japansk turistbuss). Rejalt brant, ganska jobbigt att ga uppfor och bilarna fick verkligen ta sats...


Vi gick ocksa de obligatoriska guidade turerna pa nagra av Dunedins stora industrier, namligen bryggeriet Speights som har en massa gammal utrustning som de ar nastan ensamma om i varlden, vi var inte sa sugna pa olen dock... och chokladfabriken Cadburys som var betydligt roligare. En ikon fran min barndom med manga tillverkningshemligheter, en chokladfontan, osv. De ar redan igang och gor paskaggen nu, Nya Zealandarna trycker namligen i sig hela 40 miljoner paskagg varje ar, fordelat pa fyra miljoner invanare, ganska otroligt och detta ar alltsa plus det som exporteras. Vi kopte pa oss en hel del i butiken och tror oss nu med nagorlunda sakerhet kunna saga att en av varldens godaste chokladkakor ar deras triple decker med hallonsmak (mjolkchoklad, vit choklad och ett lager hallon i samma konsistens som chokladen). Smakar lite som de dar skalbaggarna i vit choklad med hallonfyllning om nagon minns dem.

Stranden vid Aramoana var kanske det finaste, och rhododendronomradet i botaniska tradgarden. Vi har mangder med fina bilder, framfor allt fran stranden dar Tobias sjalvklart sag en pingvin och vi var riktigt nara salarna. Vi var ocksa och sag albatrosser cirkla i luften over Tairoa head. Ville inte betala 125 kronor for att se dem narmare, och lustigt nog holl de sig noggrant inom det inhagnade omradet nar de gled runt i luften... Maktiga djur.

[edit Tobias: fem bilder från Aramoana, notera spåren i sanden på den tredje, det var där jag såg den gulögda pingvinen kuta ut i havet!]
























Nedan: Albatross som cirklar ovanför deras skyddade område vid Tairoa Head (Lite damm på sensorn minsann, men har fått bort det hyffsat nu :). Fur seal som ligger vid Pilot Beach vid Tairoa Head.








Vi har ocksa traffat gamla vanner till familjen och besokt diverse stallen fran min barndom, gamla skolan, husen, sjukhuset dar jag foddes, osv. En del var sig likt, en del hade forandrats ganska mycket, en del var jobbigt men jag ar glad att jag har sett allt och cementerat mina minnen och vet att allt har hant som jag minns. Kul ocksa att Tobias har sett det. Nu har jag foton och kan darmed atervanda nar jag vill och har ocksa fatt lamna stallet pa mina egna villkor. Nu kan jag ga vidare.

Vilket jag ocksa har gjort och nu befinner jag och Tobias oss en bit norr om Gore, ute pa vischan hemma hos min kusin Frank och hans fru Angie. Igar traffade jag deras mamma Bernie och hennes kille John pa deras gard och min kusin wee Bernie och hennes fantastiska sjuariga dotter Lexi, sjukt sot. Har ocksa traffat brorsan Sandy sa nu ar det bara kusin Morag kvar. Hon bor i Te Anau med sin familj vilket ju ar ovanligt val lampat for nasta del av var resa, namligen vandring pa Keplerleden. Nar vi har varit i Catlins forstas.

Tobias ar fortfarande ute med Frank - gissar att det blir Frank som skjuter medan Tobias tittar pa. Frank ar en van och skicklig jagare sa jag raknar med att de tar hem nagot. Jag foljde med tidigare faktiskt, men da fick vi inget, och nu kandes det val morkt och kallt att doda djur. Battre att komma ikapp med bloggen - nu saknas bara bilderna!

[edit Tobias: Frank siktar mot en styck red deer i bildens vänstra kant, något suddig pga skymning :) Skottet gick dock strax över huvudet och hjorten levde för att beta en annan dag. ]