the new zealand story

Finally - The Kyoto Story!

2009-05-10T14:59:00.092Z

Tobias has given me special permission to add this post, as it isn't strictly part of our collective NZ story, but it was the end of my part of it, so here it is.

When I was booking my trip home to Sweden, I asked about the possible stopovers, thinking it would be nice to see Singapore again, as I loved it so much when I made the NZ-Europe journey the first time around. But as soon as the travel agent mentioned Tokyo and Osaka as options, I realised how much I've always wanted to see Japan. So I couldn't wait!

I was advised to go for Kyoto (near Osaka), as I only had two days in Japan, and spent weeks reading guide books and preparing. I carefully wrote myself a step-by-step itenary (which I followed almost exactly, it was excellent!) - to include gardens, shopping, food, nightingale floors and geishas - the important stuff.

And on the 22 of September I arrived at Kansai International Airport and got the bullet train to Kyoto.

These little statues were everywhere. I'm guessing they're supposed to bring good fortune or something - although what's so lucky about a demented bear is unclear.

I bravely bought a bento box at the station from the first of many kindly Japanese people with almost no English and ate everything that looked remotely edible (which was about half). ;) And then I tried to find the youth hostel K's house, based on my map from the Lonely planet which didn't actually have very many street names on it.

Eventually I conceded defeat and walked up to a taxi driver. He had doilies on the head rests and white gloves on so I was glad I did. He had less English than the lady at the station but at least I had the name of the hostel in Japanese in the guide book and after a few phone calls he drove us off triumphantly. The hostel was in fact all of half-way around the block, so my sense of direction obviously wasn't as bad as I'd feared. I can't actually remember if he even charged me. I said as many Arigatos as I could squeeze in, left my shoes at the door and checked in gratefully.

The next day I erred on the side of caution and had a Western breakfast, which was horrid, but at least looked like food usually does. And then I headed for the nightingale floors, zen garden and carp-filled moat at Nijo-jo castle.

I'm not sure how much to say about a lot of what I did other than everything was as I'd imagined it. Clean and efficient and on time, the buses for example, brilliant! And Kyoto itself was traditional and just beautiful. I had staggering expectations but wasn't disappointed by anything. It was awesome! And really hot too, the hottest place I've ever been in September, was hotter than tropical North Queensland or the Cook Islands.

Anyway, after the castle and the horrid breakfast I had to eat again, so as I walked towards the shopping district I stopped at the first noodle place I found. It had the best system ever - a vending machine with pictures and prices which you put your coins into and out came a little voucher, which you took to the counter and a few minutes later your noodles arrive. I ordered the bog standard soba noodles which you dip in soy sauce and little bits of seaweed.

The thing about the pictures is that they don't convey details such as at what temperature your meal will be served. So the noodles were cold, of course. But I was brave and ate them all and felt much better for it.

Next stop Nishiki food market. I didn't have a clue what most of the things were, but they looked cool. A giant peach! And othe giant food, just like in the video game Katamari! And the Y100 shop was great. My currency conversion was as follows: divide by 2 and lop off a zero, and you get the price in Swedish crowns. This meant that most things were pretty cheap. I'm not sure how accurate this was.

I was hungry again and luckily the Teramachi covered arcade had an awesome little burger place with Japanese-inspired burgers called Mos burger. I had the rice bun with seafood burger and fantastic hot chocolate. I had decided that not eating fish for my two days in Japan would be slightly ridiculous. Sorry fish.

Found great presents (mostly for me) at the Takashimaya and OPA department stores. The Hello Kitty department was particularly memorable, not least for all the screaming children it contained. I thought Hello Kitty was for little girls over the age of 20?

For myself I bought lacquer teaspoons and chopsticks, scarves, pencils, origami paper, tea tins and postcards. So I didn't exactly go berserk, but it is nice to have a few things.

My ryokan (Japanese inn) was in Gion, the historical/Geisha district, and on the way there I saw a few, although you never know if they are real ones or just people dressing up. But even just knowing that they might be is pretty neat. There are some beautiful buildings and streets around there and more great shops.

I had to ask for the locals' help again, after wandering around what I was sure was the right area for some time. A small group of girls and I had been waving our hands and smiling at each other for some time when a woman walked past, explained that she worked at the ryokan and that we were standing right in front of it. Helpfully for accommodation mostly catering for tourists, the sign was in Japanese only.

Anyway, I checked in, booked my dinner and bath times and headed out for an evening stroll. Most beautiful.

Ryokan Motonago was the best place I am ever likely to stay. My 13-course kaiseki haute cuisine meal was served in my room, and the lady serving me brought it a few dishes at a time, explaining each one in reasonable English. Here is the full menu - although some of it is guess-work on my part (with asterisks to indicate which courses were brought in together and the ryokan's descriptions first):

1. First appetizer: Boiled fig and deep-fried prawn.

2. Main appetizer: Mixed vegetables, olives on toothpicks, sea urchin, chestnut coated with deep-fried noodles.

3. Fresh slices of raw fish: Tuna and flatfish sashimi

Plum liqeuer.

*

4. Boiled and seasoned food: a single mange-tout pea, some white vegetable, fish and something I couldn't identify

5. One pot dish: Egg (served whole and raw for you to beat and poach) soup with salmon, onion, mushroom and leek

*

6. Broiled fish: Served with daikon, mushroom and Japanese lemon

7. Warm dish: Warm, deep-fried sushi rolls (with soba noodles instead of rice, shrimp, fish and vegetables) with a warm sauce

*

8. Fried food: Tempura prawns, aubergine and red pepper

9. Vinegary delicacies: Pickled cuttlefish, vegetable, cucumber and flower

*

10. Miso soup: Served with hundreds of tiny little mushrooms in, 3-4 mm across

11. Rice

12. Pickled vegetables : Served with soy sauce

*

13. Dessert: Cold stewed apple with sweetened whipped cream.

Almost everything was delicious, except the warm sushi and some of the pickled stuff. Nice small servings too.

And then I got into my dressing-gown/kimono thing for my Japanese bath - crouched down to rinse myself off with a little shower just like you're supposed to, then hopped in. Bliss. Meanwhile, the nice lady moved away the table in my room and spread out the futon. All this for only Y20 000 per night!

Note the awesome toilet slippers (as well as the awesome toilet). They're big on hygiene, the Japanese.

The next day I had my Japanese breakfast in a similar fashion - the fish and pickled vegetables somehow slightly less appealing at that time of day. Luckily the receptionist?/manager? insisted on photographing me as I left the ryokan, otherwise there would have been no photos of me in Japan at all!

Then I boarded the bus for the western suburb of Arashiyama. Fewer Westerners go there, but the Lonely Planet had tipped me off and I wanted to see the gardens. Suddenly hardly any signs were in English, but I managed.

The Tenyruji temple and gardens were easy, near the bus stop. The green icecream was great, no idea what flavour it was. The bamboo grove was pretty obvious. The Okochi-Sanso villa gardens were harder. But the sign in roughly the right place, with the same prices as it said in the guide book, was all I really needed. The Gio-ji temple was also tricky, but I managed to match the symbols in the book with the ones on the sign. If I ever become a nun, that's where I'll retreat to.

I have now found the last of the photos - a great one of a lady harvesting rice in one of those big round straw hats for example - so have added them at the bottom!

By this time I was getting a bit tired and by the time I'd got the bus to the other side of town the craft museum Fureaikan was closing, although I had a quick look round. So I got another bus to the station and had my dinner at one of the food courts there, taking full advantage of the wonderful plastic displays showing exactly what each menu entails, plus of course my new-found knowledge of Japanese cuisine. So I had the tempura, with soba noodles and sushi of course, and very good it was too. The station building was worth seeing too, all futuristic and with great views from the 12th floor. For a photo, see below. Also a shop window, which I assume contained medical supplies, but who knows.

And then it was back to K's house for my last night in Kyoto before I got the bullet train back to the airport. And now I can find my way around Kyoto no worries!

Anyway, it was a magic end to a pretty magic trip. This is likely to be the last post on this blog, but it was fun while it lasted! ;)

Söderhavet del 4 - Stora barriärrevet

2008-10-14T09:10:00.044Z

Mycket bilder blir det! Det fanns en del fint att se. Ganska häftigt för någon som är uppväxt med badplatser som Rafshagen eller Ljungnäs snarare än korallhavet.
Vi kunde se delar av stora barriärrevet från planet mellan Brisbane och Cairns. Liveaboard-dykresan vi åkte på var Cod Hole expeditionen med TAKA. Rekommenderas, de visste vad de pysslade med! Och vi var bara 15 passagerare eller så vilket var skönt. God mat och trevliga värdar som tog hand om nybörjardykare, bra värde för pengarna. Vi fick också gratis uppgradering från delad fyramannahytt till egen hytt! Vi åkte på en eftermiddag och första dagen var bara utprovning av utrustning, middag och introduktion. Lagom till morgonen efter hade vi kommit fram till Challenger Bay, ett dykställe på det yttre revet en hyffsad bit norr om Cairns (Ribbon Reef #10). Här gjorde vi vårt femte dyk någonsin och för oss var det även ett check out dive med några övningar för att repetera kunskaper. Det gick fint även om vissa bouyancy-problem infann sig :) På nybörjarvis tog luften slut snabbt också. Nästa två dyk var sedan vid Cod Hole, ett välkänt dykställe där de stora Potato Codsen blir matade. Imponerande fiskar, kom väldigt nära dom också. På det andra dyket vågade vi oss på att dyka som buddy-par utan guide. Det gick bra, förutom att det vid det laget hade kommit en annan båt som vi råkade gå upp vid istället för vid TAKA :) 26 grader i vattnet, runt 20m visibility, runt 40min bottentid. Vi var bara nere på ca 15m.

På kvällen var det dags för ett mörkerdyk vid Challenger Bay. Lite småläskigt fast ändå rätt fascinerande, vi såg lite djur man inte ser på dagen. Fast det tog också en del uppmärksamhet att bara hålla reda på var folk var i mörkret. Vi hade glow sticks fastsatta på tanken och ficklampor. Rätt tuff känsla att vara mer eller viktlös i kolmörkt vatten.
Följande dag hade båten tagit oss söderut till Stevie's Bommie (Ribbon Reef #3). En bommie är en pelarliknande korallformation, kanske 15-20m i diameter och går nästan ända upp till ytan. Lättorienterat, då vi gick rakt ner och sen sakta steg uppåt medan vi cirklade runt bommien. Oerhört varierat och mångfaldigt djurliv här! Färgrikt, kanske det häftigaste stället på turen. Ett stort stim medYellow Goatfish höll till på ena sidan. Vi såg hajar på avstånd, djupare än oss. Förmodligen black tip reef shark. Var nere på 18m för första gången. Gjorde även baklängesfall från liten gummibåt för första gången, dykbåten kunde inte komma riktigt tillräckligt nära.

Ovan: Stevie's Bommie. Fisk. Bla. Yellow Goatfish, Great Barrier Reef Anemone fish, Abigail.

Till eftermiddagen hade vi flyttat oss till "2 and 2/3", döpt så efter hur långt mellan Ribbon Reef #2 och #3 platsen ligger. Väldigt bra sikt på detta dyk. 15m djup och 43min bottentid.

Ovan: 2 and 2/3, Moorish Idol (gul/svart), Blåa Christmas tree
worms, Giant Clam, undertecknad. Iförd huva då det trots 26 grader i vattnet blev lite kyligt efter halva dyket. Pälsade också på mig en extra våtdräktsjacka. Till slut hade jag 5mm shortie wetsuit, 5mm jacka och 5mm huva. Hade inte haft nåt emot att ha en snäppet tjockare våtdräkt med långa ben, eller mer underhudsfett!

På kvällen gjorde vi vårt andra mörkerdyk. Alla utom jag såg tydligen hajar här :) Såg också en Cuttlefish, lite som en bläckfisk.

Sista dykdagen befann vi oss ännu närmare Cairns och gjorde två dyk vid Troppo's Lounge (Norman Reef). Första dyket blev dock väldigt kort pga att min dator gav upp och visade en felkod. Hade väl egentligen kunnat fortsatt med hjälp av Abigails, men lite jobbigt att inte se sitt djup. Så vi gick upp ganska snabbt igen. Andra dyket blev däremot fint, såg en häftig Humpheaded Maori Wrasse!

Ovan: Troppo's Lounge. TAKA från vattnet. Humpheaded Maori Wrasse (aka den stora fisken). Vi såg även en sköldpadda, men den simmade bort från oss och kom ej med på bild! God sikt.

Senare på eftermiddagen anlände vi tillbaka till hamnen i Cairns. Fint väder, vi såg ett piratskepp. Ej så autentiskt då det gick för motor. Efter den här resans 10 dyk har vi mer än tredubblat vårt totala antal :) Det var väldigt värt utflykten.

Söderhavet del 3 - Cairns

2008-10-13T09:59:00.035Z

Från Rarotonga flög vi med Pacific Blue och Qantas via Auckland och Brisbane till Cairns. Pacific Blue är ett lågprisföretag och allting, även mat, kostade extra på planet. Men det var grymt benutrymme :) Från Brisbane var det dessutom rätt bra utsikt från planet över Australiens östkust. Vi hade en vecka i Cairns inklusive ankomst och avresedag. Vi hade två dagar innan avgången för vår bokade resa med dykbåt, så vi hyrde bil och körde norrut längs med kusten till Cape Tribulation. Det är ungefär så långt norrut man tar sig på asfalterad väg, iallafall längs med kusten. Fin vildmark!

James Cook Highway norrut från Cairns var en ganska tjusig vägsträcka.
För att komma till Cape Tribulation måste man ta en vajerdriven färja över Daintree River. Det bor krokodiler i floden, vi såg dock inga. Det var precis att vi hann fram och se en del av Cape Trib på en dag. Mycket stränder och diverse walks i regnskogen, området tillhör Daintree National Park. Det var även oväntat fint att gå en runda på boardwalk i mangroveträsk. Här är en ohygglig massa bilder från Cape Tribulation-utflykten.

Vi bodde på en fin Holiday Park, Pinnacle Village vid Wonga Beach norr om Mossman. På vägen tillbaka dit från Cape Trib stannade vi på en restaurang och åt. En saftig stek med pommes och sallad för min del, slurp.
Förresten stannade vi även vid Mossman Gorge på vägen till Cape Tribulation (när jag tänker efter tog vi även ett stopp vid Palm Cove, lång strand). Fin regnskog att gå i. Ganska mycket turister om man jämför med liknande ställen i NZ, men på den längre stigen tunnades det ut en hel del. Ett par bilder därifrån:

De där rötterna som låg längs med marken kunde vara 100m långa minst! Efter övernattning på holiday parken drog vi oss tillbaka mot Cairns för att åka ut på vischan för intervju. Abigail hade bestämt träff med konstglasblåsaren Ola Höglund som ett led i hennes frilansserie om folk med Kalmaranknytning som bor på andra sidan jorden. Vi stannade och kikade när Ola blåste ihop en glaspingvin. Han var hyffsat flink. Deras glasblåsningsställe låg rätt långt ut på landsbyggden och vi gick sista biten för att vi inte fick köra på grusväg med hyrbilen. Det kanske bara är svenskar som följer reglerna så noga, men den hade nog blivit märkbart skitig av att köra de sista kilometrarna :)

Två udda frukter hittade längs med Whyanbeel Rd där glasstudion ligger. Efter intervjuandet drog vi tillbaka till Cairns för incheckning på dykbåten. Bilder därifrån får bli ett separat inlägg!
Efter dykandet hade vi en hel dag till i Cairns, så vi hyrde bil igen och körde en runda norrut.

Bilder från inlandsvägen tillbaka mot Cairns via Mt Molloy, Mareeba och Kuranda. I pyttelilla Mt Molloy handlade vi glass av en uttråkad yngling på mack/servicebutik. Kan inte vara alltför actionpackat att växa upp där :) Jag hittade en glass med roligt namn. Längs med vägen fanns det väldans många termitstacksgrejer. Längs med kusten är sockerrörsplantage och deras små tillhörande järnvägar en stor del av landskapet.

Vi ville också se lite Australienska djur, så ett besök på Cairns Tropical Zoo planerades in. Vi matade kängurur och Abigail gjorde den ultimata turistgrejen och höll en koala :)

Sista kvällen gick vi runt och kikade lite på själva Cairns. Rättså turistigt är det! Fin esplanad nere vid vattnet. Det råkade också vara sista dagen på någon stadsfestival så det var massa folk ute och det var nån parad på gång som vi inte orkade vänta på :)

Mitt på dagen på söndagen åkte vi sedan med Qantas till Sydney där jag bytte till plan mot Wellington och Abigail fortsatte mot Osaka. Vi fick fin utsikt när vi landade i Sydney, över city, hamnen och operahuset. På flygplatsen såg vi även Qantas nya Airbus A380 som precis hade anlänt från sin premiärresa. Vårt flyg till Sydney var även försenat pga detta :) Sammanlagt får jag nog säga att jag föredrar Air NZ framför Qantas, finare plan och bättre mat! Kan också konstatera att allt gick i lås under resan, vi hann med det vi ville även om vi bara hade två veckor och en dag. Jag kom tillbaka till Wellington 01:30 på måndag morgon och var på jobbet kl 09 :)

Söderhavet del 2 - Rarotonga

2008-10-05T05:14:00.038Z

Tisdag 9:e september tog vi det lilla planet tillbaka till Rarotonga från Aitutaki. Eftersom vi skulle åka från Rarotonga 02:20 på lördagsmorgonen fick vi nästan fyra hela dagar där. Vi bodde på Rarotongan Backpackers, vilket vi väl inte tyckte var helt perfekt, men det fick duga för tre nätter. Rätt billigt, 42 NZD per natt för oss båda. Det såg ut som att det hade varit jättefint när det öppnade för 2-3 år sen, men nu var det inte särskilt välskött och inte så fint i det delade köket osv. Vi träffade också ett engelskt par som bodde på samma ställe som oss på Aitutaki. Rätt trevliga, killen spelade i ett band.

Första dagen kollade vi mest in huvudstaden Avarua, som inte helt förvånande inte är så värst stor. Handlade lite förnödenheter så vi skulle kunna laga mat. Rätt dyrt i affärerna, fast det är mest färsk frukt och grönt flygfraktat från NZ som är tokdyrt.

Trasiga saker får vara där dom är i cooköarna. Ovan syns hamnen i Avarua. Gästhamnen var ungefär lika stor som Kalmars och hade segelbåtar från hela världen. Förmodligen ganska populärt att stanna här om man är ute på en smärre världsomsegling. För att ta oss till och från Avarua tog vi buss, det går en medsols och en motsols. I avarua hittade vi ett bra matställe som serverade friterad mars. Chokladkakan alltså. Gott :)

Gubben med snorren är Tangaroa och kommer från Maorisk mytologi. Som jag förstår det är maorierna på cooköarna nära släkt med de i NZ men talar en annan dialekt, cook island maori. Tangaroa finns även på cooköarnas $1 mynt.

Tredje dagen spenderades med att köra runt ön på scooter och snorkla lite. Vi hittade en bra strand på öns södra sida där det var lä och bra snorkling. Under hela tiden vi var på cooköarna blåste det ganska stadigt från öster, antar att det var nån såndäringa passadvind. Återigen visade det sig vara väldigt svårt att ta kort på det man ville med undervattenshuset :) Tror dock jag har lite mer hyffsade bilder från barriärrevet!

Andra dagen gav vi oss ut på vandring rakt över ön på cross island track. Vi lyckades gå åt det icke-rekommenderade hållet vilket gjorde att det inte var helt lätt att hitta i början av leden. Vi hade dock en liten folder lånad från biblioteket i Wellington som hade en primitiv karta, så vi hittade till slut.

Vi hyrde scooter två dagar för 25 NZD per dag. Det blev nog 3-4 varv runt ön. Det finns en väg runt hela ön, sen finns det bitar av en gammal inre väg som inte går runt hela. Den inre vägen var rätt fin och hade knappt nån trafik.

Cross island track går upppå 450m höjd eller något sådant, upp till the needle som den spetsiga klippan kallas. Den är en rest av stelnad lava där det runtomkring lavakanalen har eroderat bort. Jag hittade massa fina saker att ta kort på. Den rosa och gula blomman tex. Den satt på en bananplanta om jag inte minns fel.

Vid södra änden av cross island track ligger ruinen av Sheraton resort-projektet. Ett riktigt stort resortkomplex som började byggas 1990 men sen drabbades av konkurser, skandaler och maffiaaffärer hos de italienska byggföretagen som var inblandade. Just nu verkar det bara stå och förfalla, även om det ser ut som att det finns nån form av återupplivningsprojekt. Vi var inne och kikade en liten sväng.

Investment opportunity, kan inte bli bättre! Såna här ödlor hade vi inne i rummet på Rarotonga Backpackers, men de var snälla så det gjorde inte så mycket.

Rarotongas flygplats ligger så att man kan stå ca 15-20m bortom slutet på landningsbanan, och ett par meter under banans nivå. Vi stannade där och kollade när ett plan kom in från Auckland.
Sista dagen på Rarotonga upptogs mest av strand och snorkling samt smärre shopping i Avarua.

Söderhavet del 1 - Aitutaki

2008-09-29T08:06:00.036Z

Stort bildinlägg! Från Wellington åkte vi mer eller mindre direkt till Aitutaki via Auckland och Rarotonga. Kom fram till Rarotonga vid 03:40 och fick sova lite på metallbänkar på flygplatsen tills Air Rarotongas SAAB A340 gick vid klockan åtta på morgonen. På Aitutaki bodde vi vid huvudöns nordvästra strand, på Matriki Beach huts. Vi hade ett rum med lite badrum och kök, mycket välskött! Ett kanadensiskt par, före detta stuntpersoner, skötte stället på tvåårskontrakt (http://coconutchronicles.spaces.live.com/). Ganska litet stället att vara på i två år :) Vi hade fem dagar på Aitutaki, ganska lagom med tid för att se stället, även om det väl lätt hade gått att slappa runt där ett par veckor. Vi var iaf glada att vi valde att ta lite mer tid på Aitutaki än på Rarotonga. Aitutaki var fint. Särskilt lagunen.

Matriki Beach huts ligger precis vid stranden, så vi kunde äta utomhus med utsikt över lagunen. Här är det massa färska grönsaker och grönsaker från Taunos garden inblandat. Tauno är en äldre gentleman som tillsammans med sin fru säljer frukt och grönt från sin trädgård. Kul att gå och plocka saker där, vi fick alltid små extra saker med oss, som bullar eller konstiga frukter. "Napo Napo" var tex. en extremt god frukt, grön och med piggar på utsidan... smakade lite som ananas fast godare och mjukare :)

Vi hyrde scooter ett par dar och körde runt och utforskade vägarna på ön. Skulle smort in smalbenen med solskydd bara!

På många ställen runt ön är det tämligen grunt i lagunen, men vid Ootu beach finns det lite djup. Den är ju ganska bildskön också, stranden. Vi såg en puffer fish äta upp (?) en krabba på grunt vatten.

En dag var vi ute på båttur på lagunen och även en sväng utanför revet. Det var glasbotten i båten så vi kunde se bla en spotted eagle ray och en sköldpadda, och mycket fisk. Vi snorklade på två olika ställen och jag testade undervattenshuset för första gången, blev inte så mycket användbara bilder från det :) Bra sikt, men svårt att se displayen nära ytan i soligt väder. Landstigning på de väldigt attraktiva små öarna Honeymoon Island och Mana Island i lagunens sydvästra hörn blev det också. Supergod lunch med bla. marinerad/grillad tonfisk och massa frukt och grönt lagades av kaptenens tjej som även jobbade som kock åt tv-serien Survivor.

Sikten var inte så bra, men i övrigt var det ett bra snorklingsställe precis utanför där vi bodde. Koraller och fiskar. En bit ut fanns det en jättemussla.

Abigail testade att köra scootern lite! Scooter är det primära transportmedlet på Cooköarna.

Missionärerna hade stora framgångar i den här regionen på 1800-talet. Än idag är många av öarna väldigt strikt kristna. Inget får hända på söndagar. Försök till införande av söndagsflyg till Aitutaki bemöttes med stora protester. Notera öns enda polisbil parkerad vid kyrkan :)

Happ, nästa gång blir det lite bilder från Rarotonga där vi var ett par dagar innan vi drog vidare till Australien.

Söderhavsresa

2008-09-03T07:52:00.003Z

Aitutaki från ovan.

Happ, imorrn kl 19.30 tar vi flyg till Auckland, vidare till Rarotonga och slutligen Aitutaki! Söndagen i slutet av nästa vecka blir det sedan flyg till Cairns för att åka ut på båt och ta en närmare titt på stora barriärrevet (4 days /3 nights live aboard). Därefter återvänder jag till Wellington söndagen efter det och går till jobbet på måndagen. Abigail drar som bekant till Europa och stannar till i Japan på vägen. Ska bli kul! Nu: packa.

Sidhe's the one

2008-08-10T11:01:00.003Z

Spelsiten The Escapist publicerade nyligen en artikel om Sidhe:

http://www.escapistmagazine.com/articles/view/issues/issue_161/5114-Sidhe-s-the-One

Lite småkul att läsa, visste tex. inte att Steve Mariotti som började nyligen hade jobbat på Civilizationspel :) Verkar som att många lite äldre rävar tycker det är lugnt och skönt på Sidhe i jämförelse med stora firmor i USA och England. Jag har ju inte så mycket att jämföra med, tycker det verkar variera rätt mycket från projekt till projekt hur hårt det måste jobbas för att ro det i hamn. Jackass tex. drog väl över ett år och krävde fortfarande massa övertid. Men jag kan inte klaga, har haft det bra hittils! Gripshift krävde lite extra jobb de tre sista veckorna men var ett välskött projekt tycker jag. Det stora projektet jag jobbar på nu har blivit hyffsat försenat och kommer inte bli klart förrän nästa år. Tyvärr innebär väl det att projektet fortsätter vara hemligt längre också :)

Nu har vi förresten bokat flygbiljetter till en liten resa i samband med Abigails hemresa. Cooköarna och Cairns-området i Australien är resmålen. För min del blir det flygning Wellington - Auckland - Rarotonga - Aitutaki - Rarotonga - Auckland - Brisbane - Cairns - Sydney - Wellington :) Fast vi ska bara stanna på Rarotonga, Aitutaki och i Cairns. Fjärde till tjugoförsta september. Hoppas på lite söderhavsvyer och lite dykning.

Abigail aker hem!

2008-08-03T09:31:00.002Z

Jo, nu har det blivit dags. Jag har sagt upp mig fran mitt jobb och planerar att lamna Nya Zeeland i borjan pa september. Har inte bokat resan an - funderar pa olika mojligheter till resor i Stilla Havet/Australien innan jag kommer hem - men framat oktober borde jag befinna mig i Skane igen. Tobias ar dock inte riktigt redo att aka hem annu. Sa det finns en del kvar att bestamma och ordna med men det ska bli alldeles underbart och fantastiskt att fa se familjen igen och fira jul i Askerod... ;)

Forhoppningsvis blir det lite radio ocksa nar jag kommer hem. Lite radio ar det iofs har med, haller pa med ett par grejer till SR Kalmar, pratar ideer med SR:s utrikesredaktion och sa har jag nyligen fatt ett springvikariat pa Radio New Zealand (motsvarar SR riks). Ett springvik, for den som inte hort uttrycket, ar nar de kan kalla in en pa kort varsel om nagon t.ex. ar sjuk. Deras nyhetsdesk ar bemannad 24/7 sa visst behovs det folk men an sa lange har jag inte fatt min utbildning sa vi far val se om jag hinner gora nagra inhopp innan jag aker hem... Kul att fa mojligheten iaf, alltid nagot. ;) Nar jag traffade nyhetschefen var han inte sarskilt imponerad over att jag varit i Nya Zeeland nastan 2 ar utan att skaffa nya zeelandskt korkort sa det har jag nu fixat. Som innehavare av svenskt korkort behover man bara klara teoriprovet har och jag fick alla ratt. ;) Man far sitta och skrapa pa ett pappersprov, som en skraplott ungefar. Kolla garna in korreglerna nedan om hur man ska klara olika nodsituationer som kan uppsta pa nya zeelandska vagar, till exempel jordbavningar. ;) (Innan den orolige far hjartstillestand kan jag notera att jag och Tobias kort en hel del har och aldrig haft nagot av dessa problem...)

http://www.landtransport.govt.nz/roadcode/about-driving/tips-for-handling-driving-emergencies.html

Annars har jag sett sjukt mycket film pa sista tiden, mest pa bio. Har jag sagt att det ligger tre biografer i vart kvarter? ;) Gillade iaf bade Speed racer, Prince Caspian, Mamma mia!, The dark knight, Apron strings, Rain of the children, Persepolis och Be kind rewind. Det har varit filmfestival har ocksa, inte helt fel!

Och sa har jag varit pa Affordable Art Show, som ar till for att framja forsaljningen av inhemska konstnarer, och kopt tva sma malningar av nya zeelandsk natur att lagga till min konstsamling... ;) Ni far titta nar jag kommer hem. Langtar sa mycket efter att se er alla, ska forsoka resa runt lite i landet och traffa er under oktober/november!

Nya glasögon

2008-07-07T08:45:00.003Z

Så här snygga glasögon har jag nu, fast utan klistermärket då... Det här är bågarna jag lånade hem för att prova, på den tiden då Tobias kamera fortfarande fungerade... Förhoppningsvis ska han lyckas laga den i Brisbane i Australien där han befinner sig just nu. De har nämligen en Pentaxverkstad där tydligen. Tre veckor ska han vara borta i alla fall, tråkigt men sant.

På plussidan är att hans resa sker samtidigt som den stora filmfestivalen i Wellington så jag ska passa på att roa mig med att se två nya zeeländska filmer, nämligen Rain of the children och Apron strings. Ska bli kul.

Annars frilansar jag lite grann, en artikel kommer i svenska tidskriften Mana i augusti och förhoppningsvis kommer även inslag i P4 Kalmar och P1. Jag säger till i så fall... ;)

Och så har jag börjat kolla på rugby, hittills bara på TV eftersom matcherna alltid verkar sammanfalla med ett ihärdigt ösregnande eller till och med lite snöblask. Underbar sport. Många av deltagarna har små pannband som jag misstänker är till för att deras öron inte ska bli avslitna. ;)

Återkommer förhoppningsvis med länkar till journalistiska verk från Nya Zeeland!

Lång biltur till Whirinaki

2008-07-06T09:33:00.004Z

Helgdagen Queen's birthday infaller inte alls på drottningens födelsedag utan på första måndagen i juni. Vi ägnade tredagarshelgen åt en bilresa uppåt landet med den stora nationalparken Te Urewera som mål. Värt att nämna i sammanhanget är att Te Urewera tydligen betyder "den brända penisen" på Maori. Det står på wikipedia, så det måste vara sant :) Vi lade iallafall större delen av lördagen på att köra norrut, upp längs västkusten, "desert road" förbi vulkanerna mitt på nordön och upp till Taupo. Mellan Taupo och rotorua stannade vi lite snabbt vid Kerosene Creek och kände på det varma vattnet innan vi svängde vi in på SH38 mot Murupara. Detta samhälle ligger vid asfaltsvägens ände, i utkanten av Te Urewera-skogarna. Vi fick intrycket av att det var ett lite fattigt samhälle, Work and Income (arbetsförmedlingen/bidragsgivare) verkade vara den mest välhållna byggnaden längs huvudgatan... Utbudet av boende var högst begränsat. Vi bodde billigt på Murupara Motor Camp, se första bilden. Vad som inte framgår av bilden är att elementet ej var i drift och att rummet höll utomhustemperatur dygnet runt. Det blev väl 5-8 grader på natten, så vi sov med alla kläder på i sovsäckarna. Kombinerat med lite ostädat rum och allmänt risiga faciliteter så gör detta att Murupara Motor Camp får dela en förstaplats på vår lista över de sämsta boendealternativen i NZ! Det är egentligen bara två ställen som har varit riktigt sunkiga, av en himla massa som vi har bott på. Det andra var Huohora Holiday Park uppe i northland. Beware!

Efter att ha överlevt natten lämnade vi raskt Murupara och körde mot Whirinaki, en del av Te Urewera-skogen som är känt för att vara allmänt fin. Det var den också, vigick en fyra timmar lång loop track som gick längs med Whirinaki river fram till ett vattenfall och tillbaka. Väldigt djungligt och till stor del orört. Längs med vägen till den del av Whirinaki-skogen som nu är skyddad pågick dock nerhuggning av urskogen ända fram till 1987. När regeringen satte stopp för detta blev en hel del människor arbetslösa och samhället Mingunui som ligger mitt ute i ingenstans i Whirinaki förvandlades till en spökstad. Vi körde igenom och kände oss som utbölingar, turister som åker förbi och tittar på misären. Nu kanske inte de som bor där uppfattar det som misär, men det var övervuxet, fanns några utbrända hus, hästar och andra djur sprang runt lite hursomhelst på gatorna och förfallet var ganska totalt. Det verkar nästan uteslutande vara Maorier som bor där. Udda ställe.

Från Whirinaki åkte vi sedan vidare mot Lake Waikaremoana som ligger i andra änden av Te Urewera. Den enda vägen genom nationalparken är en 10 mil lång grusväg, så det var ingen snabb resa. Men det var fin väg. Vägrenen användes som betesmark för kor och annat i stort sett hela vägen. Det är ganska fascinerande att det trots allt finns ett par minimala bosättningar längs med denna väg, exempelvis Ruatahuna som ligger ungefär fem mil in. Extremt avsides. Det var inte så mycket dagsljus kvar när vi kom till Lake Waikaremoana, men vi hann kika lite snabbt. Stannade vid Aniwaniwa och gick en runda förbi några vattenfall. Det finns många vattenfall i nya zeeland, man kommer inte undan.

Övernattning nr 2 var i Wairoa, vid kusten i Hawkes Bay. Här hamnade vi på Riverside Motor Camp som var extremt välskott och trevligt, egna köksgrejer osv i rummet. Rekommenderas :) Bilen fick sig en avspolning också efter den långa och leriga grusvägen. Måndagen bestod sedan mest i bilkörning för att komma hem till Wellington. Vi körde förbi Napier och ner mot Wairarapa och stannade i Norsewood i Nya Zeelands svenskbyggd. Till detta området kom många skandinaviska invandrare i slutet av 1800-talet och jobbade med framförallt skogshuggning. Jag läste en bok om detta för ett tag sen. Den handlade mest om Bror-Eric Friberg från Kristianstad, som var en av de mer framstående invandrarna och som samarbetade med den Nya Zeeländska regeringen för att få över fler skandinaver. Jag fick för mig att kolla var han som boken handlade om var begravd, i Norsewood. Konstigt nog verkar hans namn vara felstavat på gravstenen :) När vi kom tillbaka till Wellington hade vi kört ungefär 100 mil.

Southward Car Museum

2008-07-06T09:26:00.001Z

Vid en bilrastning för nån månad sen stannade vi på Southward Car Museum utanför Paraparaumu norr om Wellington. Det var rätt stort och fint. Jag hade gärna sett mer bilar från andra hälften av 1900-talet dock, betoningen låg på bilar från 20- och 30-talen. Som så ofta är fallet fanns det även lite flyg inblandat, här i form av en Vampire och en Tiger Moth. När vi åkte hem från museumet kostade vi på 626:an en tvätt i automat, den första tvätten sedan inköpet i oktober 2006 :) Den slutligen drev oss till detta var att några busfrön hade ritat i smutsen och algerna på motorhuven. De förmodligen unga konstnärerna hade bla. valt att avbilda det manliga könsorganet i relativt stor skala.

Mercedes 300SL, DeLoeran och en indonesisk mopedtaxi med tvättmedelsreklam.

NZ TV3 Speed Racer-inslag

2008-07-04T11:18:00.003Z

NZ TV3 var på kontoret förra veckan och spelade in ett litet kort inslag om Speed Racer med spelets producent, Andy Satterthwaite. Andy har jobbat på spel i Wipeout-serien innan han kom till Sidhe och är även Gripshifts upphovsman. Speed Racer the game verkar få mycket bättre recensioner än filmen :) Filmen var väl inte den mest djuplodande jag har sett, men helt galen visuellt sett och underhållande bara på grund av det.

Orongorongo

2008-06-22T10:35:00.009Z

25:e april var det enligt tre veckors-regeln dags för luftning av bilen och utforskning av en av vägarna häromkring som vi inte kört (bilen körs minst en gång var tredje vecka för att hålla batteriet laddat). Vi körde runt Wellington harbour, förbi Petone och genom Wainuiomata, sen söderut på Coast Road. Som namnet antyder kommer man efter ett par mil ner till sydkusten vid Orongorongo, på östra sidan inloppet till Wellington harbour. Det är lite avsides, men det fanns ändå lite folk nere vid stranden, mest surfare. Måste vara skitkallt att surfa där vid denna tiden på året, även med våtdräkt. Runt 12 grader i vattnet tror jag.

Ett vrak påträffades på strandängen (abigail i bakgrunden på första bilden).

Kusten här är inte helt olik ställen vi besökt på sydkusten längre österut, såsom Cape Palliser. Liksom Cape Palliser finns det i närheten av Orongorongo en sälkoloni. Det var dock några timmars promenad dit så det tyade vi inte. Det kryllar ju av sälar överallt och vi har redan sett en helt adekvat mängd.

På vägen hem stannade vi till i Rimutaka Forest park och gick en sväng. Fin och djunglig skog med nikau-palmer.

Affärsresa till Brisbane

2008-06-14T06:06:00.018Z

Happ, här är ännu en tillbakablick som jag nu har fixat till lite bilder till. Jag var och jobbade tre veckor på ett spelföretag i Brisbane i början av april. Brisbane är Australiens tredje största stad och ligger vid kusten i södra Queensland. Jag var ledig på helgerna och travade runt i stan och åkte lite buss runtomkring. Det blir förmodligen åtminstone en resa till under det projekt vi nu jobbar på i samarbete med det australiensiska företaget, nästa gång kanske jag vågar mig utanför stan lite mer :) Rätt trevlig stad iaf, kändes rätt mycket större än Wellington, men man kan ändå lätt gå runt hela centrum till fots. Runt 25-30 grader varmt. Tror det bor ungefär 1.5milj i Brisbane, så det är jämförbart i storlek med Auckland.

Sidhe betalade för boende i en lägenhet 15min gångväg från jobbet i Fortitude Valley. Lägenhetskomplexet var vågat målat i turkost och lila.

Floden Brisbane rinner igenom staden och nästan omringar själva centrum. Till höger en bild från James Street i närheten av jobbet, ett prydligt område dit jag gick och åt lunch med de andra två grafikprogrammerarna.

Di däringa konstiga fåglarna sprang runt här och där i stan.

Det finns en himla många broar i Brisbane. Många kineser också, och ett litet chinatown ungefär 2-3 gator stort. Boarding calls på planet från Auckland till Brisbane var på både engelska och kinesiska.

Utsikt från Mt Coot-tha och två kookaburras hittade i en park.

Streets beach är ett artificellt litet bad några hundra meter från floden på South Bank. Jag var inte så värst lockad. Det är inte superlångt till havet från Brisbane, själva stan ligger kanske 15km från den rätta stranden.

Två panoramabilder blev det också, en från story bridge och en från mt coot-tha:
Story Bridge
Mt Cooth-tha Lookout

Speed Racer släppt i USA

2008-05-26T10:28:00.003Z

Sidhe Interactives senaste spel, Speed Racer, har släppts till Nintendo Wii. Detta har resulterat i att vi har en gigantisk pappkonstruktion av speed racer logon vid soffområdet på kontoret. Själv har jag inte jobbat på detta spel. Jag har dock spelat det, en gång! Det ser rätt bra ut för att vara ett Wii-spel. Det är kul att se alla post processing effects som går att göra även utan programmerbara shaders. Jag jobbar på ett nytt hemligt projekt i samarbete med ett annat större företag. Det är med lätthet det största projektet Sidhe har varit inblandade i hittils.

P-40E Kittyhawk Serial Number NZ3031

2008-05-26T09:03:00.010Z

Happ, dags att komma ikapp lite.
Först kort rapport från utflykt till Wainuiomata strax utanför Wellington, 30:e mars. Genom ihärdigt googlande hittade jag en person i Wellington som erbjöd sig att visa mig vrakresterna av en P40 Kittyhawk ute i skogen, generöst! Särskilt eftersom det var två timmars ganska hård vandring för att komma till platsen. Vi gick mestadels nere i en bäck eftersom bushen på sidorna av vattendraget var i stort sett ogenomtränglig. Lite klättring behövdes också på ett ställe där bäcken blev till ett litet vattenfall. Jag kan förstå varför vrakdelarna har blivit liggande på platsen i 65 år.

Uppgifterna om kraschen jag har hittat är ganska knapphändiga. Klart är dock att den här Kittyhawken lyfte sista gången 1:a maj 1943. Planet tillhörde 16:e skvadronen på No.2 Service Flying Training School i Woodbourne i närheten av Blenheim på sydön.

Nio mil nordöst från Woodbourne fick dock flygningen ett tråkigt slut. Piloten passerade över en ås i närheten av Wainuiomata på nordöns sydspets, tappade lyftkraften och kraschade in i en bergssida. Piloten omkom omedelbart och kraftig brand uppstod. Att kraschen var våldsam syns på de bitar som finns kvar av flygplanet. Den tilltuffsade Allison V-12 motorn står i bäcken ungefär 1km från där de flesta av de andra vrakbitarna finns. Någon kan ju ha försökt flytta den i efterhand, men med tanke på hur terrängen ser ut så verkar det inte troligt.

När vi fortsatte uppför bäcken gick vi förbi det rejäla propellernavet som hade tre propellerblad, inget av vilka är kvar efter kraschen. Ytterligare lite längre upp hittar vi en annan solid bit som inte rostar bort så snabbt, nämligen pansarplåten som suttit bakom pilotens rygg.

Efter runt två timmars vandring uppför det lilla vattendraget kommer vi till den mest koncentrerade samligen vrakbitar. Här finns ett av landningställen och dess fäste i vingen, de långa rörkonstruktionerna som utgör motorfästena, en demolerad tank (möjligtvis oljetanken) och en bit av flygplanskroppen som ser ut att kunna vara cockpit eller en bit av den. Lite brun och grön färg finns kvar på aluminiumet.

Även om det var en våldsam krasch som i stort sett verkar ha smulat sönder flygplanet så kan jag tycka att det borde finnas fler bitar i området, det är ju mycket metall i en vinge. Terrängen runtomkring är dock tämligen djunglig och brant, så det är nog ganska svårfunnet isåfall. Hursomhelst kan jag tänka mig att ta mig tillbaka till platsen någon gång för att få lite bättre fotoväder, det regnade hela tiden under vårt besök. Området är även väldigt fint i sig, native bush på skyddad Department of Conservation-mark.

Jag hotar att återkomma med rapporter från vidare flygplansarkeologiska utflykter :)

Artiklar om Tobias företags nya spel

2008-04-07T10:10:00.004Z

http://www.stuff.co.nz/4468198a28.html

http://www.1up.com/do/previewPage?cId=3167274&p=44

Tobias intervjuas på Aftonbladet.se

2008-03-22T05:30:00.001Z

http://www.aftonbladet.se/temahogskola/article2095038.ab

Lite roligt. ;)

Ohakea open day 2008

2008-03-21T01:42:00.024Z

Förra helgen tvingade jag med Abigail på det Nya Zeeländska flygvapnets årliga flygdag vid Ohakea utanför Bulls, 15 mil norr om Wellington. Det blev fint väder och uppvisningen hade en del höjdpunkter den också! Klassiska flyguppvisningsinslag ingick förstås, såsom att släppa en "felparkerad" bil från en helikopter, häftig uppvisning med ett extremt aerobaticsplan (det ganska nya MX2, som man kan se flyga till exempel här), formationsflygning med flygvapnets uppvisningsgrupp och höghastighetspassering med jetplan (australiensiskt F-111 i detta fall). MX2:an gjorde sig inte så bra på bild, men det var en riktigt fräsig uppvisning. Piloten satte tonen genom att direkt efter starten rolla över på rygg på ett tiotal meters höjd och sen göra en halv inverterad loop för att komma upp och iväg :)

Det flögs även med ett antal flygplan från andra världskriget i lite lugnare uppvisningar.

Ovan: P40 Kittyhawk och F4 Corsair. RNZAF flög ganska många av dessa i stilla havet, bla. runt Salomonöarna och Guadalcanal. Det är resterna av en P40 som ska finnas i en dalgång utanför Wellington.

North American Harvard. Liksom det svenska flygvapnet använde RNZAF Harvards (SK16) som skolflygplan runt andra världskriget. På uppvisningen hade de samlat ihop fem stycken som flög ett snyggt pass.

UH1-1H Iroquois och Vampire (notera RNZAFs symbol, kiwin). År 2001 beslutade regeringen i Nya Zeeland att skrota flygvapnets jakt och attackförmågor, så numera flyger de mest helikoptrar, transportflygplan och spaningsplan för havsövervakning. Innan jaktflyget skrotades flög de gamla A4 Skyhawks. Tillsammans med vampiren flög en australiensisk L39 Albatros. Jag har sett att det finns ställen i Australien där man kan få flyga med i en sådan, det skulle nog vara kul!

RNZAFs uppvisningsgrupp Red Checkers flyger CT-4E Air trainers. En del rätt snygg formationsflygning, men Sveriges Team 60 är snäppet vassare enligt mig :)

F-111 avslutade uppvisningen och visade upp sin förmåga att dumpa bränsle och antända det med efterbrännkammaren. Det är inte så svårt att se att planet kommer från RAAF då det har en känguru i en ring på sig :)
Enligt egen uppgift led inte Abigail så värst av denna exkursion, en del av det var tom. lite roligt. På vägen hem stannade vi i Bulls för kebab och falafel.

Från Wellington till Auckland

2008-03-09T07:20:00.023Z

Johan var på besök i fem dagar, flög in till Wellington och ut ur landet från Auckland. En dag spenderades i Wellington med knatande runt stan, upp på Mt Vic, in på Te Papa och till Sidhe Interactive. Resterande fyra dagar matades helt fulla med sightseeing-resa med bil från Wellington till Auckland. Första dagen var mest körning med lite några korta stopp för att nå samhället National Park varifrån man har bra utgångsläge till Tongariro National Park. Vi ställde klockan på 06:00 för att åka buss till början av Tongariro Crossing, en 18km lång dagsvandring upp på 1900m höjd mellan den centrala platåns vulkaner. Vi hade hyffsat väder och utsikt, förutom när vi var på toppen, då var vi helt inne i moln. Rätt häftigt landskap under vandringen!

På bilden ovan till höger syns den mer eller mindre perfekta vulkankonen som är Mt Ngaurohoe (Mt Doom i sagan om ringen). Det var dock moln runt toppen hela tiden vi såg den!

Lavaflöden på Ngaurohoes sida har karvat ut diken. Vi såg Mount Egmont, som Abigail och jag besökte på en annan utflykt, en bit bort (13 mil).

Ungefär i mitten på vandringen ligger Red Crater och Emerald Lakes som är de häftigaste ställena. Tuffa färger överallt.

En stor del av tiden spenderades att gå nerför från 1900m till 750m höjd där leden slutar.

Mot slutet blev det lite vandring i skog också, ganska många naturtyper avbockade på samma tur alltså... Vi kunde ta en buss tillbaka till National Park vid klockan tre på eftermiddagen, så vi hann fortsätta norrut till Taupo samma dag som vi vandrade. I Taupo var det mycket folk. Vi hittade nånstans att bo på det femte stället vi kollade, en rätt liten och spartansk Holiday Park i utkanten av stan. Varm spa pool var dock ett plus som nyttjades. Fin middag, god stek med potatis, intogs på Taupo Steak and Ale House nere i stan.

Nästa dag avhandlades Rotorua-området med dess geotermiska aktivitet. Besök på Wai-o-Tapu där även jag och Abigail (och Abigail och Sandra) varit. Den riktiga fullträffen var dock att svänga ner på en hålig grusväg och köra 2km för att komma till Kerosene Creek. Det är en oexploaterad varm bäck som är öppen för allmänheten. Det är bubbelpoolstemperatur i bäcken, väldigt skönt att sitta i :) Sitter man i närheten av där vattnet forsar så är det nästan precis som bubbelpool, fast det är ute i skogen. Det var roligt. Senare under dagen blev det stopp i Rotorua med lite vandring runt samhällets bubblande och rykande delar samt inmundigande av god pizza. Mot sen eftermiddag fortsatte vi mot Tauranga på östkusten för att kanske kunna hoppa fallskärm där nästa dag.

Det blev övernattning i Tauranga men inget fallskärmshoppande, då det verkade som att den lokala operatören bara kunde ta upp en av oss pga. brist på instruktörer för dagen. Vi fortsatte istället norrut och bokade in oss hos NZ Skydive sex mil söder om Auckland. Efter några stopp här och där så hittade vi en landsväg och sedan grusväg som ledde ner till det lilla gräsfältet, Mercer Airfield. Väl där blev det till att vänta lite medan den lilla Cessna 185:an gick upp och ner med fallskärmshoppare. Det fick bara plats ca fyra pers i kabinen förutom piloten, och det fanns bara en tandemhoppsinstruktör, så det tog en stund!

Johan var först med att hoppa, han var nöjd efteråt. När han och planet hade kommit ner igen hoppade jag, tandeminstruktören och en sporthoppare in i Cessnan och stack iväg. Det tog 15-20min att komma upp på 12000ft (3660m). På vägen upp kunde jag se havet till väster, Coromandel Peninsula till öster och downtown Auckland norrut. Det behövdes inte så mycket instruktion för ett tandemhopp, den bestod i stort sett av "Kom hit så spänner jag fast dig" och "Sätt dig på kanten" efter att dörren hade öppnats. Det var så litet inuti planet så det var mest huka/krypa fram som gällde. Väl sittandes i dörröppningen så gjorde instruktören grovjobbet med att få ut oss ur planet och in i stabilt frifall. Ganska omtumlande första fem sekunderna! Det blir lite fallkänsla en kort stund först, men när vi närmade oss sluthastigheten på ca 195km/h så är luftmotståndet och fartvinden det dominerande intrycket. Nästan svårt att andas! Instruktören demonstrerade lite manövrering, snurra runt och sånt. Sen när fallskärmen öppnades på runt 2000m så blev det helt tyst och stilla i jämförelse. Bra utsikt. Instruktionen för landningen bestod var bara "håll upp fötterna". Landningen blev väldigt mjuk och smidig, om än i stort sett rakt på ett gammalt bildäck på fältet (märke att sikta på?).

Efter vi var färdighoppade och glada så fortsatte vi till Auckland, hittade boende nära flygplatsen och satte klockorna på 06:00 så johan skulle komma i tid till sitt plan till Sydney som gick 09:00. Eftersom jag lämnade johan redan 06:45 på flygplatsen körde jag hela vägen (70 mil, 10h inkl stopp) tillbaka till Wellington samma dag. Strax utanför Hamilton fick jag en spik i ett bakdäck. Ett distinkt dunkande uppenbarade sig från höger bak och när jag stannade på en mack för att kolla såg jag spiken där luften pös ut. Om jag hade haft en fungerande domkraft i bilen hade reservhjulet åkt på, men nu blev det istället en kort promenad ner längs med vägen för att se om jag kunde lokalisera antingen en domkraft eller ett nytt däck. Turligt nog var detta i utkanten av Hamilton där alla bilfirmor o dyl. ligger. 300m från macken fanns en däckverkstad som jag kunde köra väldigt långsamt till med tomt bakdäck. Eftersom däcket ändå var slitet så köpte jag ett bättre begagnat och fick det utbytt för 360kr. Perfekt.
På väg hem blev det sen stopp i Waioru för tankning och i Bulls för kebabförtäring. Lite av en gourmetkebab i hemlagad stil från ett ställe som johan och jag hittade på vägen upp. Gott!

More road tripping for girls

2008-03-02T00:40:00.010Z

Ja, nu har vi varit tillbaka i Wellington ett par dagar, inte lätt att hinna blogga dock när man ska umgås med Sandra och Tobias kompis Johan som är här ett par dagar med. Och så är det Arts Festival som jag och Sandra var och såg på igår, Shen Wei Dance Arts, helt makalöst vackert och intressant.

Men nu sitter hon på en färja till sydön och Tobias och Johan färdas norrut imorgon på sin resa - misstänker att det kommer blogg från det med så jag får försöka hinna före!
Sandra skriver för övrigt jättebra resdagbok om vår resa på http://www.resdagboken.se/
Default.aspx?documentId=3&userId=204660&section=blog om det är någon som är intresserad...

Bilderna här är från när jag och Tobias åkte runt, eftersom vare sig jag eller Sandra har digitalkamera, men pappersbilder kommer att finnas till beskådning så småningom. ;) Generellt kan sägas att jag och Sandra fick bättre väder (sommar) än vad som syns på dessa vårbilder.

Hamilton var riktigt grymt iaf, kapa hakan var den bästa jag sett hittills. Vi såg alltså några av grupperna som tävlade i regional final i maorisk sång, dans, tal, m.m. De bästa två grupperna hade jättevackra dräkter, traditionella vapen - stänger och knivar i jade eller ben och var allmänt fantastiskt imponerande. Underbart.

Sedan körde vi norrut genom Auckland, bra jobbat Sandra! (Så här ser det till exempel ut när man kör över stora Harbour Bridge.) I utkanterna av stan lyckades vi se flera jättevackra stränder, bada i havet (Ruakawa), bada i varma källor (Waiwera) och kanske roligast - snorkla! Har bara dykt förut, inte snorklat, och det var riktigt trevligt! Tror att vi såg följande fiskar: piper, blue maomao, goat fish, stora gamla snappers (80-100 cm kanske), leather jacket och rudderfish. Jätteklart vatten och helt orädda fiskar som vanligt. Rekommenderar Goat Island marine reserve om någon är i krokarna. ;) Snorkelbilden med blue maomao är från http://www.goatislanddive.co.nz/PicsHotel/
goatisland/GeneralPresentation/ID1626Pic2.jpg

I själva Northland tittade vi på kauriträd igen - lika imponerande denna gången, största är 16 m i omkrets... Vackra stränder här med och så höjdpunkten - delfinsimning i Bay of Islands! Nu var jag väl inte så väldigt nära delfinerna, och det hela kändes lite som ett drev, men det var riktigt häftigt att se dem hoppa och leka så nära oss. Bifogar bilder från när jag och Tobias var i Kaikoura, men då var det någon annan art. Denna gången var det bottle-nosed dolphins (samma som Flipper) och de är riktigt stora, upp till fyra meter, och var mycket närmare! Jag tror jag fick några riktigt bra bilder. ;)

Till sist reste vi genom Rotorua och Taupo söderut igen. Besökte ungefär samma ställen som med Tobias - Wai-o-tapu thermal wonderland, Huka falls... Men i mycket finare väder åter igen. ;) På Wai-o-tapu ser man alltså geotermisk aktivitet, gejsrar, bubblande lera, mineraler som löst sig i det varma vattnet, t.ex. finns det massa små hål med färgglatt kokande vattern överallt. ;) Och så tittade vi på några som åkte Zorb, ser ganska kul ut men vi var inte så sugna på att hoppa i baddräkt och skvulpa runt i vatten i ösregnet. (Nej, ok, jag hade inte åkt om det hade varit fint väder heller....).

Vi har hunnit med mycket skoj i alla fall, härligt att få visa någon detta vackra land, och för mig att få fylla i några av luckorna från när jag och Tobias flängde runt.

Road tripping for girls

2008-02-23T04:58:00.002Z

Jag och min van Sandra ar nu pa dag fyra av var road-trip runt nordon. Tyvarr blir det inga bilder eftersom ingen av oss fotar digitalt, men kul har vi!
Forst korde vi i stralande solsken norrut fran Wellington langs med Kapiti Coast, stannade till vid Waikanae Beach, en superfin, superlang strand som aven ar bilvag. Lite for kallt i vattnet for att bada dock. Sov i Ohakune, en riktigt mysig skidort vid foten av den "aktiva" vulkanen Mount Ruapehu. Den spottade ur sig en lerflod i september sa lite igang ar den ju. Jattefin skogsplatt mitt i stan och sa berget som reser sig fran slatten i bakgrunden.
Den tittade vi lite narmare pa dagen efter. Ruapehu ar en del av Tongariro national park dar scener fran Mordor och Mount Doom spelades in och det bergiga, karga, dramatiska landskapet ar riktigt tufft. Konstigt bara att det ligger en stor herrgard mitt i parken!
Sen korde vi till ett av Nya Zealands aldsta turistmal, grottorna vid Waitomo som ar helt fulla med lysmaskar. Mycket mycket vackert. Naturen ar maktig.
Tyvarr var det regn bade igar och idag i surfparadiset Raglan, annars hade vi hoppats lara oss att sta pa en brada. Istallet tittade vi pa fint vattenfall (Bridal Veil falls) och korde hit till Hamilton, landets femte storsta stad. Imorgon blir det regionfinal har for grupper som agnar sig at kapa haka, dvs maorisk sang och dans. Aven lite maorisk marknad runt omkring sa vi hoppas fa en riktigt trevlig dag imorgon.
Och sen norrut till Northland for att se kauriskog och delfiner, innan vi kor hemat via Rotorua.
Grymma grejer! Och Sandra verkar fodd till att kora i vanstertrafik!

Veckans bildskörd

2008-02-10T03:06:00.001Z

Medan vi lagade mat idag såg och hörde vi att det var parad på gång nere på Courtenay Place. Det var med anledning av det kinesiska nyåret som började i torsdags. 320mm brännvidd med Tokina-objektivet räckte hyffsat för att se vad som pågick ner genom gränden mellan vårt hus och Courtenay Place.

I onsdags var det ledig dag (Waitangi day, mer eller mindre nationaldagen) och jag hade sett att det skulle hållas öppet för allmänheten på Wrights Hill Fortress, ett kustartilleribatteri från andra världskriget. Abigail gick med på att följa med på denna spännande utflykt. Fint väder och himla massa folk var det. Men rätt tuff plats, över 600m underjordiska gångar och diverse rum för att stödja tre stycken 23cm kanoner som kunde skjuta iväg 170kg tunga projektiler ca 3 mil, nästan till sydön. Fortet togs ur bruk i slutet av 50-talet och förföll sen fram till 1989 när en intresseförening tog över och började restaurera. Själva kanonerna finns tyvärr inte kvar, de såldes som skrot till samma land de skulle försvara mot, Japan, 1960.

Skottskadorna på fortets utsida är inte från fientlig eld utan snarare från skjutglada lokalinvånare under 60/70/80-talet när anläggningen stod övergiven.

Generatorrummet, där två stora dieselgeneratorer gav kraft till hydraulsystemen som riktade kanonerna.

Uppe från själva Wrights Hill var det även rätt bra utsikt, jag tog ett panorama bestående av 12 bilder i två rader där man ser hela Wellington Harbour. Testade ett nytt stitching-program för att sätta ihop det, AutoPano Pro, funkade mycket bra! Smidigt men ändå möjligt att ställa in och dona med det mesta. Bättre än vad jag använde förra gången (autostitch).

Förra helgen var jag ute ensam på djungelexpedition i Wainuomata. Jag följde den lilla bäcken Nikau Creek för att se om jag kunde hitta vrakresterna av P40 serienummer NZ3031. En sträcka på ca 2.1km tog fyra och en halv timme att traversera, vilket väl säger något om terrängen :) Fast eftersom kamera och stativ ingick i utrustningen stannade jag ju rätt mycket och donade med det också. Sista biten blev det nästan bergsbestigning innan jag kom upp på åsen där jag skulle träffa på en stig jag kunde ta tillbaka. Stigar är ett fiffigt påfund, det tog kanske en halvtimme att komma tillbaka den vägen.

Några flygplansdelar såg jag dock inte :) Efterforskningarna får fortsätta! Kanske har de försvunnit sedan 2004, eller tog jag fel gren av Nikau Creek där den delar sig...

Helikopterlyft

2008-02-06T18:20:00.000Z

Idag blev jag väckt (abigail var redan uppe eftersom hon ska börja jobba extratidigt) 06:45 av att nån flög en helikopter 100m utanför vårt fönster. Nånting skulle lyftas upp på en grannbyggnad av den lokala helikopterfirman, Helipro. En hyffsat högljudd operation :) Eftersom jag inte brukar gå till jobbet förrän 08:45 sådär så blev det tom. lite tid över för att beklaga sig över fenomenet här!

Två små lådor skulle upp på den däringa Fordbyggnaden.

Tuataras

2008-01-27T03:08:00.000Z

Hrm, nu var det länge sen ja. Det har faktiskt hänt lite på sistone. Min kompis Sandra befinner sig t.ex. just nu här i landet. Jag tog ledigt under första veckan så att vi skulle hinna umgås och se Wellingtonområdet. Just nu är hon på sydön men de sista två veckorna i februari ska vi ut och åka runt nordön. Ska bli trevligt!

Höjdpunkten på den veckan för min del var nog när vi åkte över till en liten ö som heter Matiu(ursprungliga maoriska namnet)/Somes (nyare europeiska namnet) Island och som ligger mitt i Wellingtons hamn. Det har varit ett naturreservat i ca 25 år och sen årsskiftet får man campa där. Så det gjorde vi, och belönades med att se en del ovanliga fåglar (kakariki) och ödlor - och en riktig vild tuatara! Den arten vi såg finns det ca 700 av totalt i världen... De fanns på 5-centsmynten när jag var liten men aldrig trodde jag att jag skulle få se en i det fria! Så det var stort. Inga pingviner dock - de fällde tydligen sina fjädrar just när vi var där. Inga giant wetas heller vilket kanske var lika bra. ;)

Tuataran är ifrån http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/technology/technology.html
?in_article_id=459702&in_page_id=1965&ito=1490

Kakariki. Foto från http://www.doc.govt.nz/templates/
page.aspx?id=35021 där det för övrigt står mer om Matiu/Somes.

Giant weta från http://www.doc.govt.nz/
templates/page.aspx?id=33175.

Jobbet rullar på, kan nog bli spännande men det är väldigt mycket att göra. Och otroligt mycket byråkrati, vilket jag fortfarande inte riktigt vant mig vid. Jag har haft min första vecka där "själv" (utan den som jag vikarierar för) och överlevt. Det finns en hel del kvar att lära mig, men jag är på rätt väg, helt klart. Ska ha några möten kring kommunikationsbiten nästa vecka och det ska bli skoj att komma igång med det lite mer.

Annars tittar jag på konst och bra filmer (Stardust, Across the universe, The fountain, The science of sleep), umgås med vänner och njuter av sommarvärmen! Superfin sommar har det varit här måste jag säga, och förhoppningsvis ska det hålla ett tag till... ;)

*massa kramar*

Liten tur till Wairarapa

2007-12-31T06:11:00.000Z

Igår kom vi tillbaka från en tvådagarstur till Wairarapa-området öster om Wellington. Vi körde över the Rimutaka Range till Featherston och sen ner längs med Lake Wairarapa till kusten. Den lilla samlingen med baches (uttalas batches, sommarhus i kolonistugestorlek) där har det fantasifulla namnet Ocean Beach. Det var rätt mycket folk ute vid sina stugor och många har med sig fyrhjulingar eller off road-motorcyklar som de kan leka med på stranden osv. Stränderna fungerar ju mer eller mindre som vägar på en del ställen här. På google earth ser det ut som att man kan köra längs med kusten ända runt till Wellingtons förorter om man har lite markfrigång.

Förfallen bach vid Ocean Beach

Nästa stopp var nordöns sydligaste punkt, Cape Palliser. Det är en ödslig och fin väg längs med kusten dit, sista biten är grusväg. Vid själva Cape Palliser finns det inte så värst mycket mer än en fyr och lite fler baches. Och en massa sälar. Går man lite längs med stranden så snubblar man nästan över dessa bestar som ligger utströdda bland stenarna. Den tuffa färgen på vattnet tror jag kommer från mineraler som kommer ut i havet med vattendrag.

Utsikt från fyren vid Cape Palliser, ett slappt stycke nz fur seal

Klippa vid Cape Palliser kallad Kupes segel (enligt maoriska legender upptäckte Kupe Nya Zeeland), Ngawi från andra sidan bukten.

På väg till Cape Palliser ligger det tämligen lilla fiskesamhället Ngawi, där käkade vi vår frystorkade pastarätt och slog sen upp tältet på en liten yta bredvid stranden som verkade ämnad för detta eftersom en del semesterfiskare redan var där med tält osv. Tältplatsen verkade helt perfekt, vi hade fri sikt ner mot vattnet och därmed också solnedgången. Det hade också varit en perfekt tältplats om inte 1. ortens minimala pub med tillhörande skrän låg 100m bort, 2. havet låter ju skitmycket på natten! 3. halva fiskeflottan drar igång klockan 05.45 på morgonen och sjösätter sina båtar med traktorer och bulldozers. Men annars var det bra, det blev en tidig morgon!

Det finns ingen hamn i Ngawi utan båtarna dras upp och nerför stranden med diverse antika fordon.

Allison-Chalmers är ett populärt bulldozermärke i Ngawi. Även en Fordson Major.

Den piggiga grejen är kanske nån form av sea urchin? En kvinna som väntar på en gubbe vars fiskebåt hon ska dra upp med bulldozern.

Efter övernattning drog vi norrut på småvägar förbi Martinborough, upp till Masterton för lite tankning (bilen drar ju som bekant inte bara bensin utan även olja :) och sen till Holdsworth som är en ingång till Tararua Forest Park. Där gick vi en sväng i skogen och uppför en kulle. Väldans varm dag, 27 grader i luften och stekande sol.

Utsikt från Rocky Lookout i Tararua Forest Park, Skog i parken.

Nu är det bara tre timmar och tjugo minuter kvar på 2007 i Nya Zeeland!

GripShift släppt på XBLA

2007-12-13T09:37:00.000Z

Tänkte bara låta meddela att GripShift släpptes för försäljning på Xbox Live Arcade igår! Det är tom. redan lite folk som har köpt det att döma av befolkningen av de olika topplistorna i spelet. Hade jag haft en Xbox 360 hemma så hade jag eventuellt köpt det, höhö. Även fast jag har jobbat med det i 10 månader så är det fortfarande rätt kul att spela 4 player race och deathmatch över Xbox Live (eller LIVE som microsoft kräver att man benämner det i spelet :)

Det har förvisso varit rätt lugnt sen vi blev klara med spelet, men den stora julledigheten ska sitta rätt fint ändå, den infaller 24:e dec till 4:e jan på Sidhe. Inget särskilt är planerat för den och Abigail ska inte ha lika mycket ledigt. Men jag tror inte det blir några problem att fylla den med ytterst meningsfulla och avslappnande aktiviteter.

Liten jordbäfvning

2007-12-10T04:56:00.000Z

Igår märkte vi att huset svajade lite igen, som om någon flyttade marken under det fram och tillbaka lite långsamt. Det visade sig sedan vara den här jordbävningen, 7.6 på richterskalan i närheten av Raoul island 182 mil norr om Wellington. När chockvågen kom till Wellington verkade den vara ganska lågfrekvent, man var nog tvungen att vara en bit upp i en byggnad för att känna den alls. Rätt häftig kraft som kan skicka chockvågor så långt iaf! Stuff.co.nz skrev en liten notis.

In other news så var det (tydligen) riktigt varmt för årstiden nu i helgen.

Avståndet mellan Wellington och epicentrum

Nytt jobb!

2007-12-03T05:33:00.000Z

Ja, bättre sent än aldrig kan man säga... Jag har inte haft så mycket att berätta på sista tiden har det känts som, men nu händer det grejer.

Började på mitt nya jobb som Advisor idag - det är tydligen den benämning man får om cheferna inte vet vad de annars ska kalla en. I det här fallet handlar det om ca 50% fixa med möten (protokoll och dagordningar samt hålla koll på om folk har gjort det de sa att de skulle) och 50% kommunikationsjobb (betydligt mer flummigt men jag ska väl vara med och ha synpunkter på olika kommunikationsstrategier och -projekt). När det gäller mötesbiten har jag inplanerat 6 veckors överlappning med kvinnan jag ska ta över ifrån när hon blir mammaledig. ;) Verkar klart mer intressant och mindre stressigt än mitt förra jobb men vi får väl se. Det känns bra hittills iaf.
Till saken hör att kontoret ligger på Lambton Quay, Wellingtons största shoppinggata, och att jag är på våning 12 med utsikt. ;)

Annars har jag sen sist besökt de flesta teatrar i innerstan och kollat på massa utställningar och dans. Några höjdpunkter var sistaårseleverna på NZ School of Dances avgångsuppvisning (blandat balett och modern dans), pjäsen Arcadia med avgångselever från NZ Drama School men kanske framför allt utställningen av Philip Treacys hattar för Isabella Blow. Galet detaljrika och hur coola som helst, inte minst med tanke på att hon verkligen använde dem, bl.a. på begravningar... ;)

Har också varit och ridit med vår kompis Jessica, ska försöka göra det igen så småningom, stallet har bland annat tretimmarsturer vid havet.

Igår var vi äntligen på Chocolate Fish cafe vid Scorching bay strax utanför stan där folket från LOTR hängde mellan inspelningar. Sjukt god banankaka med mosad banan, grädde och chokladsås. ;) Vi hade skjutit upp besöket ganska länge och det var visst tur att det blev av nu för från och med idag har de bara begränsad service tills de stänger... Men förhoppningsvis ska de få hålla till i en annan lokal på samma strand. Vi håller tummarna. (Observera att bilden är från http://photos2.flickr.com/3862202_7ddafb9395_b.jpg och alltså inte tagen av mig eller Tob. Fast vi hade faktiskt så här fint väder. ;) )

Till slut vill jag bara tipsa om http://www.freerice.com där man testar sitt ordförråd och skänker ris till behövande på samma gång. ;)

*kramar*

"GripShift to race to XBLA sometime this year"

2007-11-29T08:33:00.000Z

Jaha, ja det blir mycket jag som snackar om mina pryttlar här, får väl pressa Abigail till att göra nåt informativt inlägg snart :)

Nyheten är att releasen av GripShift för Xbox Live Arcade annonserades igår! Vet inte varför de har väntat in i det sista med att ens bekräfta att det ska släppas, men men, nån form av marknadsföringstaktik kanske. Iofs så har det väl inte varit helt klart när spelet skulle bli klart (notera även att inget releasedatum har avslöjats än :). Men om inget oförutsett händer så är det snart... GripShift för Xbox 360 är alltså spelet jag har jobbat med grafikprogrammering på ett tag nu för de som inte vet.

För den som känner sig manad finns det en trailer (stiligt ihopsatt av projektets enda grafiker) att beskåda här (strömmande) eller här (ladda ner).

Ok, nu är det sommar

2007-11-18T08:01:00.000Z

21 grader varmt och sol idag, dvs första dagen med t-shirt väder denna sommaren. Var ute en runda på stan och såg att det var Christmas Parade. Lika fascinerande varje gång att se tomtar, renar och plastsnö på helt fel årstid. Efter inmundigande av deluxeburgare från burger fuel vid vattnet återupptogs promenaden i riktning Oriental Bay. Folk badade, fast temperaturen i vattnet är förmodligen 14-15 grader.

Resultatet av mitt senaste skäggexperiment. Mest skapat som ett slags "play off"-skägg att raka av när projektet på jobbet är slut. Förhoppningsvis är projektet mer eller mindre slut nu. Det blev tre veckor med tokjobb på slutet, men nu är det rätt lugnt. Vi väntar och ser om vi måste åtgärda fler problem (det finns fortfarande några att ta av).

Lördagkvällen fick lite guldkant av att det svängde in en limousine på parkeringen som vi ser från vår lägenhet. Ut hoppar ett gäng som leds av en korpulent man iförd cape och tights. Från bilen skrålas det ut musik och det lilla gänget står och groovar lite i allmänhet. Mannen i capen är även utrustad med en mikrofon som på något vis är inkopplad till deras medförda soundsystem. Under den närmsta kvarten eller så springer han runt på parkeringen och skriker väldigt svåruppfattade saker i mikrofonen, ofta stående på limousinens motorhuv. Trevlig underhållning att se på från sjätte våningen, svårt att avgöra vad syftet var...

In other news så har Abigail skrivit på kontrakt för ett nytt jobb på en annan avdelning av Ministry of Education. Mer betalt och förhoppningsvis snäppet roligare saker att göra! Hon ska börja där 3:e december.

Utflykt till Taranaki

2007-10-06T05:55:00.000Z

Förra helgen var vi ju som sagt ute med bilen en sväng uppåt Taranaki (region på västra nordön). Här kommer några styck bilder från tillfället...

1 & 2: Vi tog en småväg (varav ett antal mil grusväg) längs med Wanganui river.
3 & 4: Av en händelse råkade denna vägen gå förbi ett ställe som gav rätt tjusig utsikt mot Mt Ngauruhoe (till vänster) och Mt Ruapehu (nordöns högsta berg). Båda är aktiva vulkaner. Ruapehu, som har skidbackar och grejer, hade tom. ett utbrott för några veckor sedan...
5: Raetihi är ett litet samhälle med lätt spökstadskänsla. Kanske lever det upp en smula när skidsäsongen vid närbelägna Ruapehu är som intensivast. Vi åt fish & chips från byns takeaway-ställe.
6. Övernattning i Wanganui samt uppstigning i ett torn på en kulle (WW1 memorial) som hade lite utsikt.

7: Mt Taranaki (aka Mt Egmont) dominerar landskapet en smula när vi kommit en bit från Wanganui.
8: Manganui Skifield uppe på Mt Taranaki. Toppen på berget är på 2500m höjd sisådär. Skidsäsongen verkar vara slut för i år!
9-13: Skogen inne i nationalparken var urgammal och mossig, fint. Pepperwood-blad (13) smakar starkt. Kikar man på satellitbilder så syns nationalparksskogen ganska tydligt jämfört med omkringliggande terräng :)0
14: Berget från en sidoväg till highway 3, på väg till New Plymouth dit vi fortsatte för övernattning och lite inkollning av stället.

Från New Plymouth körde vi den andra vägen runt berget hem "the surf highway". Det regnade dock nästan hela tiden så det blev inte direkt läge för några stopp på surfstränder. Istället fick mazdan kämpa på hela vägen hem vilket inte var några problem (vi tankade dock en liter olja i new plymouth :).

I övrigt tror jag mig nu ha känt min första jordbävning, när jag låg i sängen en morgon... Huset började svaja lite lugnt i kanske tio sekunder :) Verkar som att det kan ha varit denna jordbävning på norra sydön som kändes lite ända till Wellington.

Jackass och Taranaki

2007-10-01T10:01:00.001Z

Förra veckan började Sidhes Jackass-spel säljas till PSP och PS2 i USA! Se artikel på stuff.co.nz.

Det är väl kanske inte direkt ett spel jag kommer spela, mest en samling med minispel för fans av tv-serien, men det är kul för teamet som har jobbat på det att projektet har klarats av och att det har potential att sälja litegrann. Backningen med marknadsföring från MTV, som äger serien, verkar vara ganska rejäl.

GripShift-projektet börjar gå in i slutfasen och inför detta har de flesta på teamet haft en fyradagarshelg. Abigail och jag tog bilen och åkte upp till Wanganui, Mt Taranaki och New Plymouth över fredag-söndag. Ska återkomma med ett par bilder därifrån i nästa inlägg!

Abigail rapporterar att hon förhoppningsvis snart ska byta jobb, hon ska bara få kontraktet för det nya jobbet (fortfarande inom ministry of education dock) uppklarat.

Igår blev det sommartid i Nya Zeeland!

Speed Racer

2007-08-09T09:58:00.000Z

Lite mer jobbsnack, yay! Idag utannonserades nämligen Sidhes nya spelprojekt som har varit deluxehemligt ett tag: Speed Racer. Se även pressrelease från Sidhe. Det är definitivt ett steg uppåt för Sidhe vad gäller storlek på förläggare och storlek på de inblandades filmpersonernas namn :) Det har trillat in ett antal Wii-devkits till andra sidan kontoret och de har fått en hel del material från filmen att bygga banor o dyl från. Kan nog bli hyffsat det där, får se om jag kommer jobba med det eller ej.

I övrigt ej så mycket att rapportera. Arbetet med att porta Gripshift fortlöper, en viktig milsten uppnåddes för en vecka sen utan alltför mycket problem. Nästa milsten kräver en hel del mer, men känns helt klart möjlig. Den inträffar om ytterligare två veckor sisådär. Jag har även tittat på Simpsons The Movie, den var rolig.

Heja GripShift

2007-07-15T08:03:00.000Z

Halvgammal nyhet: den australiensiska avdelningen av spelsiten IGN har utsett GripShift som det bästa spelet på Playstation Network! Fast de kanske är lite partiska iom. att det är ett spel från australasien :)

Exempel på banor från GripShift. De går ofta ut på att hitta fiffiga genvägar, på den till vänster kan man tex köra ut ur toppen på loopen, rolla runt och landa vid mållinjen.

Under tiden jobbar vi (6 pers på teamet) vidare med en ny utgåva av spelet. Jag har hållt på med att laga skuggor, shaders och att kunna köra spelet i högre upplösning på sistone. Trevligt :) Har varit ute på lunch med producenten för projektet, Jim (nog lite team bonding-drag från hans sida :). Han är från Arkansas och har jobbat bla. som tidningsfotograf och filmkameramontör/reparatör, så det går alltid att prata lite om kameror. Han har också varit på Disney i Kalifornien, där han bla. var disneys producent för Quackshot på megadrive, ett av de bättre spelen på den maskinen. Kul med lite anekdoter från utvecklingen och hur de fick korrigera SEGAs japanska utvecklingsteams något skeva bild av disneyfigurernas personligheter.

Just nu spelas det en del Singstar (karaokespel) som jag köpte till Abigail i födelsedagspresent. Det är mest abigail som sjunger, fast jag kan ibland medverka på de enklare låtarna, som Ring of Fire. Annars spelar jag lite Mario 64 på N64 och God of War på ps2. Sen håller jag på att titta ikapp på 2007 års motocross-vm eftersom jag nu har hittat de flesta tävlingarna med utmärkt fransk kommentator (jag tittar mest på bilderna).

Under veckan kikade jag också på jesus camp, en dokumentär om kristna fundamentalister i Missouri och deras läger för barn. Kan rekommenderas om man inte känner sig riktigt tillräckligt upprörd över dylika fenomen. En lite rolig uppföljning i sammanhanget är det downfall som strax efter filmen gjordes drabbade uber-pastorn, en kille som sägs ha pratat med presidenten på veckobasis. Min kollega Mark, som är från Colorado, tyckte att filmen fick honom att känna sig som hemma :)

the kiwi way

2007-07-03T06:55:00.000Z

Det var ju inte igår precis, så här kommer en liten Abigailuppdatering:
Jag började på mitt nya jobb igår och hittills känns det bra. Jag är kvar på samma kontor och med samma människor och ska i princip fortsätta att göra mitt gamla jobb som Communications assistant bara det att jag även blir Senior support officer och dessutom ska göra projektadministration. Jag ersätter tre personer som slutar (= totalt fyra personers jobb) och kan bara imponeras av vilka glidiga dagar de måste ha haft. ;) Fast mitt gamla jobb och projektadministrationen är faktiskt mindre nu. Och cheferna har sagt att jag får ta in extrapersonal om det behövs. Så det ska nog gå bra. Och lite mer betalt ska jag få också.

(Om någon undrar går mina dagar i stor utsträckning ut på att mejla, registrera fakturor i datasystemet, ta hand om posten och registrera inkommande och utgående Ministerials vilket är typ korrespondens mellan byråkrater och ministrar. Viktigt är det i alla fall och det finns ett helt program bara för att sköta det.)

Min födelsedag ska jag fira genom att gå ut och äta med Tobias och min barndomskompis och hennes fästman. Ska bli trevligt. Och så tänkte jag ta med en kladdkaka till jobbet.

Annars är det lustigt hur mycket man kan reagera på här som är annorlunda än Sverige. Får säkert fylla på efter hand:

- ingen vet hur många kvadrat de bor på. Hyran har inga sådana matematiska grunder!

- det kostar dubbelt så mycket att posta ett A4-kuvert som ett vykort.

- vissa droger, s.k. partypiller, är lagliga men man kan få livstids fängelse för att langa annan narkotika.

- man måste betala för att återvinna sitt skräp.

- i affären packar de inte bara kassorna åt en, de lägger dessutom t.ex. ägg och juice i seperata påsar först.

- telefonbolagen räknar inte bara med att man betalar med check utan också med att ingen betalar sin räkning i tid - det finns ett standardfält för gamla skulder på räkningen och det är lika stort som det nya beloppet att betala.

- majoriteten av nyheterna är från brittiska eller australiensiska medier (namngivna).

- man får ingen faktura när man ska betala hyran utan sätter bara in summan som står på kontraktet på ett bankkonto varje vecka.

- och folk som inte är medborgare får rösta i riksdagsval, så länge de har permanent uppehållstillstånd. Det vore något för Sverige också!

Nu ska jag gå och laga potatisgratäng.

*pussar*

Panorama

2007-07-01T07:24:00.000Z

Medan vi åkte runt Nya Zeeland tog jag lite bilder som jag tänkte att jag nog skulle kunna klistra ihop till ett par panorama nån gång. Nu har jag gjort ett första test med programmet autostitch som gör sådant lätt som en plätt. Här kommer ett par exempel:

1. Key Summit, Routeburn Track, Fiordland
2. På väg uppför Ben Lomond, Queenstown
3. Te Paki Dunes, Northland
4. Från toppen på Ben Lomond (1748m över havet), utsikt över Queenstown, Lake Wakatipu och The Remarkables-bergen
5. Kepler Track, utsikt mot Te Anau med omnejd.

Dessa består av 3-9 ihopsatta bilder. Det skulle nog bli lite tuffare om jag tog två eller fler "rader" istället för bara en. Autostitch klarar att pussla ihop bilder både horisontellt och vertikalt. Hade jag haft photoshop till hands skulle jag nog plockat bort lite dammkorn på sensorn också :) På det riktigt breda panoramat från queenstown kan man se lite ojämn ljusstyrka, antagligen beroende på vignett-effekt hos objektivet jag använde (lösning: dyrare objektiv?).

Regnig dag

2007-06-30T09:55:00.000Z

Vintervädret här i Wellington är rätt trist för tillfället, runt 10 grader och regn. Som gjort för att utnyttja "the information super-highway" till max alltså. Här är några saker som jag har snöat in på på sistone: (kan uppfattas som sjukt tråkigt om man inte har ett litet intresse av flyg och/eller historiska platser från kalla kriget-eran :)

Frifall utan fallskärm. Skämtsam framställning, men det finns även en hyfsad lista över bekräftade fall där folk på något vis har lyckats överleva fall från flygplan!

Utskjutningshistorier. Hur piloter har överlevt hastiga sortier från flygplan från marknivå, hangarfartygsdäck, under vatten eller bara med minimal marginal. Hittade även en rätt så fantastisk historia om en oavsiktlig utskjutning.
Hittade två bilder där fotograferna har förstått det här med att skapa liv och spänning i bilden :) Notera de fullt utfällda luftbromsarna på Skyhawken till vänster, det räckte inte riktigt!
F-16 pilotens plan till höger kommer slå i marken lite mindre än en halv sekund efter bilden togs.

Dramatiska händelser i svensk flyghistoria. Flygflottiljen F22 fanns 1961-63 i Kongo som en del av en FN-insats och dess flygare är de enda svenska flygvapenpiloter som har deltagit i direkta strider. Utförlig site med redogörelser och "krigsdagböcker" från medverkande personal. En fördjupning till DC3-affären är också sånt som jag kan sitta och läsa igenom.

Google Earth. Bla. flygfältet i Lettland där den MIG-15 som sköt ner den spanande svenska DC3:an startade (56°56'29.14"N,23°13'40.03"E). Det verkar ha varit övergivet ett tag. Det finns många ryska flygbaser. En del har gamla plan stående som man kan se i google earth. En del är bara placerade på rekorderligt isolerade platser (80°48'22.61"N,47°38'24.89"E) för att kunna leverera atombomber till USA mer effektivt. Det på 50 och 60-talet tokhemliga ryska rymd/missilcentrumet Baikonour i Kazakhstan (45°55'11.86"N, 63°20'33.00"E) är idag delvis övergivet men lite kul att kika på från ovan. Ett annat ställe som förmodligen inte heller har varit så tillgängligt för besökare är Nevada test range (37° 9'49.77"N,116° 3'40.12"W), där man bla. kan se en 100m djup krater efter en atombomb som sprängdes som ett led i den något galna Operation Plowshare. En ständig klassiker i Google Earth är ju förstås även kärnkraftverket i Tjernobyl och den tillhörande spökstaden Pripyat i Ukraina (51°24'21.42"N,30° 3'26.74"E).

Bilder på övergivna saker i Sverige. Fina bilder på fina skrotade bilar.

Mindre lyckade skivomslagsbilder kompletta med diverse finurliga kommentarer.

Citerat: "Christers har snärjt på sig sina tightaste halssmycken (notera hajtanden till höger), hopplösa bruna västar med skära paljetter, skjortor med vida ärmar och helt sjuka kragar och slutligen, som pricken över i, dragit upp de bruna brallorna till smärtgränsen and beyond."

Ok, då är jag färdig med uppräkningen av saker jag tycker är kul att kika på en regnig dag! Läget i Wellington är lugnt i övrigt, bilen har inte blivit stulen och startar fortfarande.

Länge sen sist

2007-06-12T10:14:00.000Z

Länge sedan det skrevs något nu minsann! Vi jobbar mest. Och kan fortfarande inte föra över bilder till datorn. Jag summerar den senaste månadens aktiviteter! Sedan sist har vi:

Åkt på utflykt till Putangirua Pinnacles. Vi hann även fortsätta en bit längs kusten, nästan till Cape Palliser, Nordöns sydöstra hörn så att säga. Ganska ödsligt fast med enstaka små samhällen där det mesta verkar handla om fiske. Själva pinnacles-stället är spännande om man gillar... erosion. Fast det var faktiskt ganska häftigt, och väl använt i tredje sagan om ringen-filmen.

Tittat på spelning med The Brunettes, ett band som jag har lyssnat på ett tag innan jag kom hit och som kommer från Nya Zeeland. Mycket bra! Oväntat bra/kul var också förbanden, Holiday With Friends och Teenwolf (som var lite... speciella). Jag köpte en CD-R demo av HWF för $5.

Varit på spelning med The Sproutts, ett inhemskt band som kanske ligger något närmare mittenfåran. De använder el-fiol och är rätt bra. Har lyssnat en del på deras album Flying out of the washing machine på sistone.

Tagit bilen upp till en höjd med ett vindkraftverk och fet utsikt över Wellington-området. Bilderna ligger på kameran, men lustigt nog har även andra än vi varit där och tagit kort. Vi hittade även nyfikna strutsar som spatserade runt i en hage.

Bevistat Sidhe Interactives 10-års jubileum, som var hyffsat påkostat kalas med kanske 80-90 gäster. Det fanns band som spelade, alla deras spel att spela och bilbana att köra :)

Skaffat Guitar Hero 2 till PS2 inklusive röd plastgitarr. Detta gav mig lite övning inför ett en-dagars-LAN vi hade på jobbet en lördag, då det bla. duellerades i guitar hero. Vi var drygt 20 pers som spelade ps2/wii/pc-spel i sisådär 12 timmar.

Sett de tre super-duper-extended-versionerna av Sagan om ringen-filmerna, mest för att se hur mycket vi känner igen av platser vi har varit på. Det är en del som går att känna igen, även fast nästan allt är ändrat från hur det ser ut från början. Ett ställe som är rätt lätt att känna igen är tex. där hobbitsarna gömmer sig under en trädrot i första filmen. Det finns i ett skogsområde på en sluttning kanske 20min gångväg från där vi bor.

Åkt till Palmerston North och hälsat på Gill Rapson och hennes gamla fader Lloyd. De är bekanta till Abigails föräldrar, och vi hade lånat lite vandringspryttlar från Gill som vi ville lämna tillbaka. Sen tog vi en en annan väg hem, ner förbi Masterton och The Wairarapa som området heter.

Sagt hej då till Kim och Rickard som gav sig iväg på en månads resa på väg tillbaka till Sverige. Nu har vi istället fått nya svenska kompisar i form av Johan och Jessica som bor och jobbar här i stan. Man känner ju alltid någon från Kalmar i Wellington.

Jag har börjat jobba med grafikprogrammering för en av den nya generationens spelkonsoller. Kul! Roligare än menysystem! Fast det blir mycket research eftersom ingen på företaget har gjort det jag gör innan (med just denna konsollen).

Abigail har varit på lite diverse kulturevenemang i form av teater, utställningar och lunchkonserter. För mig har dock dessa ofta kolliderat med viktiga spelsessioner eller dylikt :)

Ovanstående tror jag täcker in det mesta. För övrigt så är det officiellt vinter här nu. Oftast runt 10 grader om dagarna. Fast jag har hört talas om att det är varmt i Sverige.

ANZAC day

2007-04-25T03:00:00.000Z

Idag är vi lediga eftersom det var precis 92 år sedan Australian and New Zealand Army Corps för första gången deltog i strider i första världskriget. För den inbitne firaren finns det en dawn parade att gå på vid 05.30, vi nöjde oss dock med att titta på lite dokumentärer på tv. De flesta kanalerna har enbart sänt dokumentärer, minnesceremonier och annat sånt under förmiddagen. Det hela är en ganska stor grej. Enligt amerikanerna på jobbet så tar dom inte sin Memorial Day på samma allvar (ursäkt för grillfest :).

Det rullar på på jobbet, även om projektet jag är i har lite osäkerhetsfaktorer för tillfället (gör det mest osäkert när det faktiskt blir klart, eftersom det är self published så finns det inte yttre krav från publishers o dyl). Två av gruppmedlemmarna som pysslat med renderingssidan av spelet har flyttats till ett nytt tokhemligt projekt. Jag jobbar fortfarande på omstrukturering av menysystemet, men det känns som att det kan komma att bli annat också framöver, särskilt när gruppen stuvas om lite. Företaget växer fortfarande en del och det har redan kommit en programmerare till som kanske ska jobba på vårt projekt. And there was much rejoicing för att jag inte är nyast längre :) En annan grej som har hänt på sistone är att vårt teams enda devkit har gått i graven (överhettningsproblem?), vilket begränsar lite vad vi kan jobba på tills vi har fått nytt/nya. Själv jobbar jag mest med PC builden för tillfället så för mig gör det inte så mycket.

Nya bilder blir det inte några förrän jag har tagit tag i garantireparation av kameran :) Har inte heller tagit så mycket bilder eftersom vi mest har varit hemmavid på sistone.

Settling in

2007-04-16T05:37:00.000Z

Det rullar pa har. Har flyt pa jobbet, har borjat komma ut lite och umgas med folk (en gammal barndomsvan samt fore detta klasskamrater till Tobias som bor i Wellington just nu) och trivs bra. Har de senaste dagarna till och med fatt fota for jobbet (bilder till vart nyhetsbrev)! Inte alls dumt. Sa jag passade pa att ta nagra bilder har inne. Inte sjukt spannande, men nu vet ni hur det ser ut dar jag jobbar. Fram till den 18 maj alltsa. Sen far vi se. Har sokt jobb som nyhetsreporter pa Radio New Zealand i veckan, men de ville ha nagon erfaren, sa det blir nog inget... men kanns bra att ha forsokt iaf. Haller utkik efter annat. Annars ar jag ju fortsatt anstalld av min rekryteringsfirma, sa nagot blir det nog.
I helgen var jag pa vandring bland stans fotogallerier, kravs minst tva rundor for att hinna med alla! Tog aven ca 52 foton pa stan, mest vid Waterfront (kajen) men de lar ni tyvarr inte se forran jag kommer hem... Far overtala Tobias att plata lite dar med sin digitalare ocksa.

Lite bilder

2007-04-09T08:09:00.000Z

Här kommer lite bilder jag har tänkt lägga ut ett tag, men som inte har blivit av... Inget superspännande direkt, till att börja med har jag tex. tagit några bilder på vägen till jobbet :)

Första bilden är på huset där vi bor (våning tre från översta, balkongen näst längst ut till höger). Sen går jag över Taranaki St där det finns nån skum bungy-attraktion som jag aldrig har sett nån åka. Korsar sen "Te Aro Park" som snarare består av runt 4kvm gräs, lite plattor och ett par alkisar. Så namnet är lite missledande. Där jag går över Cuba St (gata med hyffsade second hand- och skivbutiker) står det nån form av stort paraply. Längre upp på Cuba St finns en lokalt tämligen känt konstverk som häller vatten mellan ett antal skopor. Sen går jag ner på Victoria St och därifrån ser man Willbank House där jag jobbar. Det är huset med den fula gula fasaden. Sidhe har kontor på hela 7:e våningen och lite på 9:e där QA-testarna sitter isolerade. Sista bilden är tagen från Willis St som lite längre ner övergår i Wellingtons huvudshoppingata, Lambton Quay. Det tar 10 minuter att gå från hemmet till jobbet.

För ett par veckor sen dammade vi av bilen (det växer spindelväv på backspeglarna på bara nån vecka) och åkte iväg till i stort sett det enda stället där man kommer åt västkusten utanför Wellington, Makara Beach. Själva stranden är rätt stenig, men det var lite folk som bodyboardade eller nåt. Säkert kallt i vattnet, de hade våtdräkt. Vi gick nån timme längs med en stig som ledde till ett par kustförsvarsplatser från andra världskriget. Häftig utsikt, det land man ser på avstånd i bild nr 2 är sydön.

En annan helg (hm, två veckor sen tror jag) så åkte vi nordost för att komma till Kaitoke Regional Park, numera mest känt för att en del Rivendell-scener från LotR spelades in där. Vi stannade också till i Pukerua Bay, Peter Jacksons hemsamhälle, för att kolla om man kände igen det från Bad Taste, som spelades in bla. där. Det är dock något oklart om vi lyckades hitta det vi letade efter :) Jag kom mest ihåg några branta slänter/klippor intill havet från filmen. Det fanns några sådana, men behöver nog brusha upp på filmen för att se om det verkligen var dom :) Fast bilderna här är från Kaitoke allihop. Första och andra är precis vid/i närheten av Rivendell-inspelningsplatsen. Som med nästan alla ringsiter så är det inget kvar av själva set:et numera. I övrigt var det väl mest allmänt fin skog, tydligen fortfarande populär för att spela in film i, vi såg nåt filmskoleprojekt som höll på att spela in folk som sprang omkring i rustning o dyl.

Igår var vi uppe och gick i Mt Victoria Townbelt, som är ett brant parti med skog på ungefär 10min gångväg från där vi bor. Lite LotR-grejer spelades in där också, mest när hobbitarna är på flykt i första filmen, och gömmer sig under en rot (som inte finns på riktigt, såklart). Träffade en pratglad medelålders man, Brian, som jobbade på ett hotell och agerade amatör-lotr-guide åt en fransk gäst. Han hade enorma 80-tals glasögon och visade oss lite mer exakt var saker spelades in, så det var ju trevligt.

Vi gick även upp till Mt Vic Lookout där det var rätt grym utsikt över både själva centrum till väster och förorter och flygplatsen till öster. Måste varit ett par hundra meters höjd iaf. Bortåt Miramar där Weta Studios ligger såg vi en båt som den pratglade mannen tidigare berättade för oss är båten som användes i King Kong. Det blir dock inga bilder på detta på bloggen, för jag har tagit sönder porten i kameran där man ansluter överföringskabeln.

wellingtonian

2007-03-30T06:10:00.000Z

Ursakta att det har drojt. Hade glomt hur upptagen man blir nar man jobbar... ;) Men snart ska vi forhoppningsvis ha tillgang till internet hemma och det lar ju underlatta en del. Just nu sitter jag pa jobbet klockan kvart over sex pa fredag kvall sa det kanske inte blir nagot langt inlagg... ;)

Det mesta ar fixat nu, vi jobbar pa och bor fint. Jag gar pa kajen till jobbet varje dag och hostrusket har annu inte borjat, men nar det gor det ar det tydligen regnstall som galler. ;) Ofta nar jag gar dar mellan hoghusen och havet forsoker jag fa in i huvudet var jag befinner mig, men det ar svart. Det ar ett stort koncept att greppa. Jag har langtat hit i sa manga ar... Det ar synd bara att ni alla ar sa langt borta. Kom garna hit!

Sen sist har vi akt pa nagra trevliga utflykter, bland annat till inspelningsplatser i omradet fran Sagan om ringen, tror att Tobias har bilder pa gang fran det. Jag har ocksa forsokt att insupa huvudstadens kulturella atmosfar med bland annat den roligaste pjasen jag sett, Female of the species hette den, av en nutida australiensisk manusforfattare. Rekommenderas, den ska tydligen ga i London framover. Har ocksa sett en riktigt bra pjas om radsla, en konsert med skotska Camera obscura som ocksa var riktigt bra, nycirkus samt modern design fran bland andra hollandska Droog. Kul. Ska forsoka ga och se lite balett ocksa, de ska bland annat satta upp Svansjon framover, och sa ska jag titta mer noga pa konstgallerierna i stan, har bara varit pa de storsta men de hade en del riktigt kul av typen virkade tartkalas. ;) Se http://www.telecomprospect2007.org.nz/artist/jacquelyn-greenbank.shtml!

Jag trivs fortfarande bra pa jobbet som kommunikationsassistent pa utbildningsdepartementet. De ar mycket trevliga och mina arbetsuppgifter ar varierande och for det mesta kul. Far gora allt fran att kopiera till att sammanfatta vetenskapliga rapporter. Lar mig en del om landet ocksa. Har fatt forlangt kontrakt till 18 maj och ska forsoka ta tag i min journalistiska karriar da, men det ar skont att veta att det finns roliga uppdrag aven om det inte skulle lyckas.

Jag skulle bara vilja formedla lite mer av sjalva Nya Zealand till er. Som ni sakert markt pa bilderna har pa bloggen ar det formodligen varldens vackraste land. Men jag skulle vilja att ni horde, luktade och smakade samma saker som mig ibland. I bushen till exempel luktar det inte alls friskt och gott som i Sverige, utan unket och lite frant och fuktigt.

Beroende pa vilken del av landet man ar i later cikadorna beundransvart starkt.
Nar vi har balkongdorren oppen later det precis som i PC-spelet Backpacker, nar man har kommit till en av staderna och ar inne i den menyn, som iofs ska lata som en storstad, sa det ar val inte helt forvanande... ;)
Varldens basta jingel finns ocksa har, har tyvarr inte hittat den pa Youtube, utan bjuder istallet pa basta videon (och tuffaste laten) just nu: http://www.youtube.com/watch?v=SGTDRztaCCw. http://www.myspace.com/theweepies are inte fel heller - basta laten ar Take it from me - en favoritlat sen i fjol... ;)
Ska forsoka hitta nagot som kan ge en vink om Nya Zealands fantastiska dialekt ocksa. ;)

Den viktigaste smaken maste ju vara glass. En strut med tva kulor kostar ofta inte mer an kanske 12 kronor. Standardsmakerna ar
hokey pokey - vit kolasmakande glass med krokant
goody goody gumdrops - gron godissmakande glass med typ gelehallon i olika farger
boysenbar - korsning mellan hallon och bjornbar, min favorit just nu
vanilj, jordgubb och choklad sa klart
cookies and cream - ett amerikanskt pafund som jag inte minns fran min barndom
apelsinchoklad - apelsinglass med rejala chokladbitar, min favorit som liten
bananchoklad - ar inte dumt heller.

Nya Zealand har ocksa varldens tuffaste djur alla kategorier, vilket demonstreras fint av den har reklamen: http://www.youtube.com/watch?v=Hw8QJWdC650. Pukekos ar vanliga har, pa vagar, campingplatser, vatmarker...

I helgen ska jag forhoppningsvis traffa en barndomsvan som jag inte sett pa 18 ar. Kan bli spannande.

*kramar om*

Lägenhetsbilder

2007-03-12T05:38:00.000Z

Nuså, har jag fått tillfälle att både ta och lägga upp några bilder från lägenheten. Har också uppmätt den till att vara ca 20kvm totalt :) Känns nästan större än så pga glasväggen och balkongen dock! Synd att det inte finns IKEA här, då skulle man kunna köpa en loftsäng och lite snabbt tjäna ett par kvadratmeter :)

Följande är den högst intressanta utsikten från fönstret/balkongen (vätter ner mot centrum och vattnet efter det):

Har suttit och programmerat på menyer i GripShift idag. Har även lärt mig hur man använder de gigantiska "devkitsen" för att kunna felsöka programmet medan det körs på en riktig konsoll (PlayStation 3), trevligt :) Nu är det dock dags att gå hem och äta müesli.

Vi bor i Wellington

2007-03-03T02:19:00.000Z

Det har varit mycket att sta i med att komma igang med jobbet och lagenhetssokande osv. Men nu har vi iaf hittat och flyttat in i en liten etta som ligger valdigt centralt samt ar moblerad med allt (dammsugare, diskmaskin, tvattmaskin, tv, dvd osv!). Enda man kunde onska sig ar val en loftsang for att fa loss lite utrymme, eller lagre hyra (inte sa troligt nar den ar sa nara Wellingtons absoluta centrum). Vi bor har: http://maps.google.com/maps?f=q&hl=en&q=Holland+St,+Wellington,+Wellington+6001,+New+Zealand&sll=37.0625,-95.677068&sspn=49.176833,82.265625&layer=&ie=UTF8&z=16&t=h&om=1

Sidhe Interactive ligger ungefar dar Willis Street overgar till Lambton Quay, det tar ungefar 10 minuter for mig att ga dit. Tycker jag har hamnat i ett trevligt gang pa jobbet, jag sitter i teamet som jobbar pa GripShift (http://www.gripshiftgame.com). Kul spel ocksa for den delen, har hunnit testa det lite snabbt pa playstation 3... Det ar lite mer pussligt an ett vanligt racingspel, man kan klara en bana pa flera olika satt (hitta gomda symboler tex). Och man har kontroll over bilen i luften, bla carmageddon-liknande handbroms som funkar mid-air :) Har spenderat det mesta av forsta veckan med att kika igenom koden och klura pa hur saker och ting fungerar.

Idag har vi varit pa biblioteket och lanat saker samt suttit en del vid internet, bestallt el och telefon till lagenheten och sant. Efter forsta manadslonen ska jag se om det inte gar att fa fatt pa grundkraven: dator och internetuppkoppling. Det gar framat!

Ett hederligt arbete

2007-02-24T00:29:00.000Z

Jag fick jobb! Hur latt som helst! Alla som ar sugna pa trivsamma kontorsjobb med ok lon kan fundera pa att flytta till Wellington... ;)
Jag mejlade ivag mitt CV till ett gang rekryteringsfirmor (det finns hur manga som helst har) i sondags och fick forsta samtalen dagen darpa. Pa tisdagen var min forsta intervju (dar jag aven fick gora tester pa skrivhastighet, Word och Excel - tva forsok pa varje uppgift att losa i respektive program, lite laskigt - vet du hur Mail merge funkar t.ex.?). Och det maste ha gatt bra, for de ville att jag skulle borja jobba nasta dag!
Sa nu har jag varit pa Ministry of Education i tre dagar (uppdraget ar sex veckor) och hjalper till med en serie workshops de haller runt om i landet. Svarar pa mejl, bokar catering, satter ihop deltagarlistor, m.m. Ska aven hjalpa till med informationsmaterial verkar det som.
Och det ar roligt hittills maste jag saga, jag gillar att strukturera upp saker. De ar valdigt trevliga pa jobbet och nar de har moten far man en grymt god chokladkaka. ;) Huset ligger precis runt hornet fran The Beehive (riksdagshuset).

Tobias borjar jobba pa mandag. Han har hallit pa att styra upp sitt arbetstillstand (och last tidskrifter om flygplan och datorer pa biblioteket), och jag haller pa att fixa skattenummer och bankkonto - forst da kan jag fa lon... ;) Har ocksa kopt klader i s.k. "corporate" stil, enligt rekryteringsfirmans rekommendationer (fast begagnade sa klart). Tycker att jag klarat mig hyfsat anda pa min grymma packning i ryggsacken fran Sverige, till intervjun behovde jag bara kopa skor sa nu ager jag ett par klassiska svarta pumps ($25 pa The Warehouse, grym billighetsaffar med allt man behover och varldens basta jingel).

Det enda vi behover nu ar alltsa en lagenhet, eller ett rum i en lagenhet. Har tittat pa ratt manga, av blandad kvalitet, och det ar nagra vi verkligen vill ha men konkurrensen ar hard. Sa vi letar vidare och haller tummarna. ;)
Kanns iaf bra att antligen fa bo lite i en storstad! Hander en hel del kul har, ikvall ska vi t.ex. pa Video games live och hora en kammarorkester framfora tv-spelsmusik... ;)

Flytt till Wellington

2007-02-19T05:33:00.000Z

Det har varit mycket att sta i och lite tid att uppdatera bloggen pa sistone, det kom ytterligare ett mail fran Sidhe Interactive i forra veckan dar de bifogade arbetserbjudande och kontrakt, sa vi tog vart pick och pack och flyttade hit till Wellington. Kom hit med farjan i fredags och har sedan dess letat lagenhet, jobb till Abigail och jobbtillstand till Tobias. Har aven hunnit med att umgas med nagra tjejer fran Schweiz som vi traffade pa vandrarhemmet i Motueka.
Hittills har solen lyst pa oss och Abigail har tre jobbintervjuer inbokade (borjade skicka mejl till rekryteringsfirmor i sondags...) for diverse kontorsjobb. Kanske ska soka "riktiga" jobb inom radio/tidning nar vi har en adress... (bor just nu pa en holiday park i Lower Hutt, norr om sjalva stan). Har nagra bostader pa gang i innerstan, men det handlar mest om rum i lagenheter. Haller just nu tummarna for en superfin lagenhet precis vid vattnet, nyrenoverad med bredband. ;) Det kanns som om vi kommer att hitta nagot vettigt iaf.
Wellington ar en trevlig stad!

Flytt till grannsamhället

2007-02-12T03:04:00.000Z

Vi tänkte egentligen sticka från Takaka början på förra veckan, men sen kom det ett mail från Sidhe där de bad om ett arbetsprov. Eftersom jag inte är helt nöjd med dom jag har (kan man bli "klar" med dom?) så råkade jag sitta fyra dagar med att förbättra ett gammalt innan jag skickade det :) Mycket behändigt att kunna låna en laptop att programmera på från vandrarhemmet/huset. Skönt också att vi bara var tre som bodde där under förra veckan. Hursomhelst har vi nu slitit oss från det ytterst bekväma boendet i Takaka för närmare kolla upp tillfälliga jobb i Motueka. Händer inget banbrytande (såsom positiv reaktion från Sidhe) så är det mycket möjligt att vi kommer delta i äppelskörden som börjar denna/nästa vecka! Idag ringde vi runt till ett gäng ställen och sammanställde en lista över möjliga kandidater att jobba hos.

Då jag satt inomhus största delen av förra veckan har det inte producerats så värsta många nya digitala bilder på sistone. Det jag har att skicka upp nu är bilder från förra söndagens Old Thumpers som hölls i Pohara utanför Takaka. Det är en veteranmotocrosstävling där inga motorcyklar nyare än årsmodell 1980 förekom. Även om det väl är snäppet mer spännande med modern motocross så var det lite småtrevligt :) Särskilt som vädret var finfint och banan låg i en paddock med utsikt över havet och Golden Bay (som från början hade det något mindre smickrande namnet "Murderers Bay").

Sista bilden föreställer ett Space Age-hus vi hittade i Pohara (litet samhälle nära stranden). Säkert sjukt opraktiskt att bo i, men snyggt och lite 2001:igt :) Det man inte riktigt ser på bilden är dock att det sitter ihop med en högst ordinär villa. Vi har hittat ett trevligt och lite undangömt vandrarhem här i Motueka, nu ska vi gå dit och göra något så spännande som att laga mat.

Vandrarhemmet

2007-02-01T22:48:00.000Z

Tankte bara tipsa om att vandrarhemmet vi bott pa sa lange nu har en hemsida, http://www.pohara.com/gazebo/, om ni vill kolla in stallet lite...
Vi hanger fortsatt mest pa datorerna, laser, tittar pa DVD:er... Jag har ocksa brant mig lite pa nasan men borjar annars bli riktigt brun! Tobias ar ute just nu och leker med vardens teleskop som inte ar i basta skick men kanske kan ga att anvanda anda.
I tisdags tog vi en trevlig utflykt till Kaihoka lakes - inte sjukt intressant i sig men det finns ett tufft stalle vid en av stranderna dar det vaxer nikaupalmer direkt ur en sanddyn, tropiskt och fint. Korde runt i odemarken lite och avslutade med hemmagjord choklad i Collingwood - inte alls dumt!

Och i onsdags akte vi upp till Anahata igen, denna gangen med stralande sol och grymma utsikter. Vattenfallet var ocksa jattefint. Tror sakert att Tobias postar bilder sa smaningom.
Annars vantar vi pa besked om Tobias ansokan pa Sidhe, kanske far hora nagot pa mandag eller tisdag... Forst da kanns det som att vi kan ta tag i beslutet - Wellington eller Motueka - och jag kan borja soka jobb...

Fortfarande i Takaka...

2007-01-29T08:02:00.000Z

I lördags åkte vi en sväng tillsammans med de övriga hus/hostel-invånarna uppför en smal och brant grusväg för att komma till Anahata, en av de högsta punkterna häromkring Takaka. Vi körde dock in i molnen innan vi kom ända upp, så det blev ingen utsikt att tala om... Väl uppe på berget gick jag en runda i skogen med kamera och Abigail testade en Yoga-session på det lokala Yoga-stället. Detta bestod av diverse små hus, ombyggda husvagnar och permanent parkerade bussar och befolkades av folk med namn som exempelvis Atmababa. Efter att ha ätit vegetarisk middag skulle vi ta oss en titt på ett vattenfall i närheten. Det var fint , som ett litet rum där vattnet kom ner, men vi får ev. åka dit igen när det är lite ljusare ute :-) Bilden på skymningen nedan är från sisådär 20 minuter innan vi kom fram till vattenfallet i fråga (hitta fåren!).

Senare på kvällen hann jag greja lite med kamera och stativ på gatan strax utanför hostelet i Takaka. 30 sekunders exponeringar på ISO400 och f4.5-5.6. Tror kometen har blivit lite ljussvagare sen förra gången dock! Just nu väntar jag mest på att höra hur det har gått med telefonintervjun jag hade förra veckan. Irriterande nog skulle den ansvarige på Sidhe vara ledig denna veckan, så hör förmodligen inget om det förrän nästa vecka.

Comet McNaught

2007-01-25T06:50:00.000Z

Det tenderar att ofta vara moln ivägen där solen går ner här, men igårkväll lyckades vi ändå få syn på den ljusstarka kometen McNaught (som gick att se från norra halvklotet tidigare, men bara en kort stund precis vid solnedgång tydligen). Ganska imponerande för något som förvisso är en mil i diameter men även runt 15 miljoner mil bort från jorden. Svansen var väldigt lång och vid, skulle ha tagit nån mer bild där man kan jämföra skalan med träd eller andra lösa föremål :) Bild nr 2 är tagen med 300mm brännvidd, f6.7, ISO800 och 15 sekunders exponering, på 100kr-stativet. Rätt intressant att jorden snurrar såpass snabbt att 15 sekunder gör stjärnor avlånga! Skulle nog ha funkat med längre exponeringar också, men det blir lite tungt för batterierna...

Vi skådade kometen från Pohara Beach som är några kilometer från själva Takaka. Vi träffade lämpligt nog också ett gäng britter utrustade med kikare som vi fick låna.

Det har hänt sig som så att ägaren till huset/hostelet där vi bor har fått fara iväg till Tucson, Arizona med kort varsel. Detta öppnade i sin tur möjlighet för oss att bo gratis genom att hjälpa hans tillfälliga ersättare med diverse sysslor två timmar om dagen (har hittils tvättat tak och sorterat sängkläder), så här räcker våra pengar ett slag :) Vi har annars inte gjort några större utflykter utan snarare haft semester från resan och använt internet en massa. Jag har sökt fler jobb och fått lite uppmärksamhet på ett par ansökningar iaf. Idag hade jag en halvtimmes telefonintervju med Sidhe Interactive som är Nya Zealands största spelutvecklare. Det var som svar på en öppen ansökan jag skickade iväg, utan att de annonserade efter folk. Intervjun kändes helt ok, även om det inte är lättast att kommunicera sina tankar över telefon på utrikiska :) Får väl se om det kan bli nåt av att. Jobbsökandet motiveras delvis av att vi snart får plocka äpplen om vi inte hittar nåt annat!

Nya Zealands basta gardiner

2007-01-19T03:07:00.000Z

For den gardinintresserade foljer har topp tva i genren "old school gardiner i Nya Zealand":
Plats 1: originalgardin i 70-talshusvagn pa holiday park i Motueka, Sydon

Plats 2: 60/70-talare i villa, Palmerston North, Nordon

Omgruppering i Takaka

2007-01-19T01:15:00.000Z

Under veckan som har gatt sen senaste inlagget sa ordnade vadret upp sig, efter 4-5 dar av regn och mulet. Det risiga vadret medforde dock att vi hittade ett riktigt trevligt litet hostel i Takaka dar vi kunde hanga lite salange (och anvanda datorer/internet gratis!). En utflykt fran Takaka var upp till Farewell spit med omgivningar. Rattsa speciell miljo daruppe pa den 26km langa sandudden... Fast det var nastan finare pa Wharariki beach i narheten, dar vi fick se en salfamilj med ungar halla lada precis intill stranden (alltid dessa salar!). Vi kom dit inte alltfor langt efter lagvatten vilket gjorde att vi aven kunde ga bort langs med stranden och kika in i lite grottor som vatten har huggt ut ur stenen. Till stor belatenhet skingrades ocksa molnen och regnandet precis nar vi korde in pa parkeringsplatsen vid kusten!
Bilder: wharariki beach, nz fur seals vid stranden, optisk illusion i sanden

Bilder fran Farewell spit: sand, skumma fynd pa stranden - sarskilt den bla vaxten/djuret/geggan, far i deluxbete

Nar vi sen sag en lucka pa tre fina dagar i vaderprognosen tog vi oss i kragen och bokade tre campingnatter pa Abel Tasman Coast Track. Det var fullt i stugorna, sa talt fick inkopas pa billighetskedjan the warehouse i Motueka. Finfint 3-manna kupoltalt for motsv 250kr :-) Det gjorde jobbet iaf. Fick ocksa fixa en gasbrannare, liggunderlag och goda matratter som bara behover vatten (aven om jag fick en snilleblixt att kopa mjolkpulver sa vi kunde gora mjolkstuff ocksa). Sa efter en overnattning i Motueka kunde vi ta buss till ena anden pa vandringsleden.
Bilder: vandring forsta dagen, leden gar ner pa stranden har och dar

Denna Coast Track ar valdans popular att ga, fast inte sa manga gar hela strackan (51km). Vi gick strackan pa fyra dagar vilket gjorde att vi bara behovde ga 4-5 timmar om dagen och sen kunde lagga oss pa en strand eller dylikt. Vi overnattade pa camp sites vid Torrent Bay, Onetahuti beach och Anapai Beach. Alla stallena var sisadar 20m fran vattnet och fin strand, men det sista var bast imho eftersom det lag efter vattentaxisarnas sista hallplats dvs det blir inte alls mycket folk dar. Vi var sjalva pa stranden ett par timmar innan det sen kom ett par kajakande och satte upp ett till talt. Bada gick det ocksa att gora, aven om det bara blev av vid Onetahuti. Ganska svalt i vattnet, men fint. Jag hade en kort snorklingssession tills el cheapo-masken kopt pa the warehouse gick sonder (men jag har lagat den nu!). Sag inget mer upphetsande an krabbor och sjostjarnor dock. Fortfarande lite svart att toppa dykningen vid Poor knights islands :)
Bilder: man behover bara bli blot om fotterna pa ett stalle (Awaroa Inlet), tree ferns

Bilder nedan: onetahuti, talt vid anapai beach, anapai beach, fotter klara med dagens vandring

Inte sa konstigt att Abel Tasman National Park och omradet runtomkring ar populart nar det har NZ:s kanske finaste strander och mest tropiska utseende. Det som hindrar det fran att vara helt perfekt ar de sandflies som harjar overallt, aven pa stranden. Mycket insektsmedel gar det at :) Vandringen gick utan nagra storre bekymmer, aven fast packningen blev snappet tyngre an forra gangen pa Kepler, iom talt och gasbrannare. Abigail tyckte att det nastan var jobbigare an Kepler pga tyngre packning och tamligen varmt vader, aven fast leden aldrig stiger mer an ca 200m (jmf med ca 1000m pa Kepler). Men vi hade det iaf lugnt tidsmassigt och kunde ligga pa stranden och dega en del.

Just nu ar vi tillbaka i Takaka igen pa det trevliga hostelet som ar mer som att bo hemma hos nagon. Har betalat for en vecka har (billigt!) for att fa lite tid att fundera pa vad vi ska gora har nast. Jobbsokning pagar :) Har inte haft nan storre framgang med mina ansokningar an dock, fast sen ar jag val lite picky med vad jag soker ocksa kanske. Appelplockningssasongen narmar sig ocksa i den har delen av landet, vilket val skulle kunna vara ett alternativ for att fa ihop lite pengar till fortsatt resa. For annars sa har vi ju nu i stort sett kommit runt sydon och gjort klart sjalva rundresan sa att saga. Det ar idag tre manader sen vi kom till landet, det ar nog ca en manad langre an vad vi hade uppskattat fran borjan. Det har dock hjalpt en hel del att bo gratis hos vanner och bekanta (ibland i en vecka eller sa)!

Dagens bonusbild visar det senaste inom taltfrisyrer:

Regn i Nelson

2007-01-10T07:06:00.000Z

Jag tror att vadret har varit nastan lika markligt har som i Sverige pa sistone. Vastkusten och Fiordland ska ha konstant regn, men vi hade fantastisk solsken nastan hela tiden. Och val i Nelsonomradet, som ska vara Nya Zealands soligaste, har vi haft en dag sol. Vi kan inte ga Abel Tasman coastal track, vi kan inte titta pa Pupu springs, och vi blir genomblota nar vi kollar pa grymma grottor (Rawhiti cave) och haftiga kalkstensformationer (The Grove). Men men. Femdagarsprognosen visar fortfarande bara regn framover, men saker kan andra sig...

Det blir inte helt kronologiskt har pa bloggen, och det tar tid att fa in bilder, men hoppas att det gar att lasa anda...

Vi aterupptar traden vid Punakaikis beromda Pancake rocks, fullt med turister men ratt fint, hade varit tufft att se blowholes:en vid hogvatten men det var anda kul att se vatten blasa upp ur ett hal i marken, i takt med vagorna, manga meter fran stranden... Lite roligare, kanske mest pa grund av mindre folk, var Truman track ner till stranden en bit langre upp pa State Highway 6. Den forsta stranden var haftig med tuffa stenformationer, vattenfall ratt ner pa stranden och stora grottoverhang. Men sen markte vi att man kunde klattra over till nasta strand, via riktiga Indiana Jones-grottor, och nasta... Tobias ar mer for sant an jag, men det var ett haftigt stalle. Manga musslor, krabbor och sjostjarnor.
[edit tobias: bilder fran Punakaiki, pancake rocks, rata, nikau, the works! ]

Det ar fullt med s.k. Nikau-palmer hogst upp dar pa Vastkusten och fler sag vi i Karamea, som ligger sa langt upp man kan komma med bil. Inte sarskilt turistigt stalle, minst sagt, de flesta backpackers ar vandrare som borjar eller avslutar Heaphy track. Vi tog dess ande, som var jattefin och gick langs med stranden, Tobias anda upp till Nettle beach medan jag fick vanda vid Scott's beach p.g.a. smartande fotter. Jag rekommenderar ingen att ta av sig strumporna, ens inne i bilen, i vastra Nya Zealand. Jag rakade gora det vid Arthur's pass och har fortfarande sandflybetten kvar mer an en vecka senare, och aven om de inte gor ont nu var det ingen hit att forsoka ga med dem skavandes i skorna... ;)
[edit tobias: bilder fran ena anden av Heaphy Track. ]

Andra vanliga fenomen har uppe ar roda blommor pa traden i bushen (rata) och kaxiga honsliknande faglar (wekas).

Karamea ar ocksa en bra bas nar man vill utforska grottorna i Oparara basin - Crazy paving och Box canyon. Lyckligtvis sag vi inte sjalva de enorma svarta spindlar som lever dar, men val deras aggsackar... Box canyon var jattestor, verkade fortsatta en bra bit in i berget. Det finns ocksa tva tuffa, jattestora bagar i kalksten over vattendragen. Coolt stalle.
[edit tobias: bilder fran Oparara Arch och Moria Gate Arch med omgivningar. ]

Nelson ar storsta staden vi varit inne i pa bra lange, och ett trevligt stalle. Manga fina kladbutiker, men inget jag satsar pa just nu... ;) Haftigaste kladerna finns dock pa WOW-museet - och nej, det handlar inte om animerade dvargar (tyvarr Fredrik, Maria och Nick!) - utan om World of wearable art. De har en stor show varje ar med massor av barbara konstverk som tavlar. Riktigt tuffa grejer, rekommenderas! Och jag misstanker att det ar for att locka makarna och pojkvannerna som de dessutom har en stor samling veteranbilar i fint skick. Men jag tyckte ocksa att det var kul, speciellt for att de hade hittat intressanta fakta om bilarna, t.ex. att en av de forsta bilkoparna nagonsin senare togs in pa mentalsjukhus... ;) Tobias har lyckats bra med att fa mig att gilla gamla bilar, aven om Corvetten aldrig lar bli nagon favorit... ;)

[edit tobias: Pontiac Firebird Trans Am '74 pa World of Wearable Art & Classic Cars. Inte riktigt Smokey and the Bandit-bilen, men iaf 400cui = 6,5 liters motor :) ]

Nu ar vi i Takaka, vaster om Nelson, och ska ta oss till Sydons nordligaste punkt imorgon, och titta pa den nedersta biten av Farewell spit, en jattelang sandudde som stracker sig nastan i en hel cirkel runt norra Sydons kust. Onska garna solsken till oss!

Actionflite, Canyon Swing och Fly by wire

2007-01-03T09:44:00.000Z

Har hittat mycket trevligt backpackers i Westport, det är nästan som att bo i någons villa, vi är de enda gästerna denna kväll. Dator med uppkoppling finnes också, så jag kan ta och lägga upp lite bilder från julhelgen till att börja med.

På julafton gav jag mig själv en julklapp i form av en 25 min flygtur i ett Pitts Special från flygplatsen i Queenstown. Kommer ihåg att jag såg detta plan på flyguppvisning när jag var liten, så det var himla kul att nu få spänna fast sig i framsitsen. Lite speciell känsla att sitta i ett litet biplan som väger ca 730kg tankat och klart. Luftkonditionering i cockpit består av små plåtflärpar som öppnas med handkraft för att släppa in förbipasserande luft. Inga onödiga krusiduller direkt. Väl uppe i luften flög vi ut över sjön Wakatipu och satte igång med roliga stall turns, loopar, (barrel) rolls, inverterad flygning och "cuban eights". Belastningen var -1G till 4G, vilket väl var rätt lagom, tillräckligt för att känna att eventuellt löst skinn i ansiktet drogs nedåt vid ingång i manövrarna :-) Härligt, lite annorlunda känsla än berg-och-dalbana, känns mer naturligt på nåt sätt. Kanske för att man inte är lika nära marken?

På annandagen gav jag mig på att testa Canyon Swing, som fick Filip Hammar att bryta ihop i Grattis Världen. Roligt i sammanhanget var att en av de anställda som körde vår shuttle från queenstown kom ihåg Filip & Fredriks besök ("How can I forget?"). Han stod på en klippa över hoppstället med kameramannen. Det hela går iaf ut på att hoppa från en plattform 109m över marken, falla fritt i 60m och sedan gå över i en gungrörelse genom canyonen, rätt kul idé med andra ord :) För själva hoppet finns diverse olika rekommenderade varianter att välja på (http://www.canyonswing.co.nz/jumpstyles.jpg). De hjälpsamma medhjälparna på vid hopplattformen tyckte jag skulle testa Pin drop, vilket jag svarade "Eh, ok" på. Tämligen läskigt med själva avhoppet från plattformen samtidigt som man tittar mot marken 100m nedanför! Men väl av från plattformen var det bara kul :) Så jag gjorde ett hopp till och testade Elvis Cutaway, som var mindre läskigt imho, eftersom man inte behöver göra själva hoppet från plattformen själv... Värt att notera i sammanhanget var att jag hoppade efter en brittisk familj där pappan var extremt lik Adam Savage från Mythbusters. Mamman vågade först inte hoppa men valde sen att få den "enklaste" cutawayen som hoppmetod, vilket funkade bra :)

Annandagen kompletterades med ett varv Fly By Wire, ett litet fordon upphängt i en vajer över en annan canyon utanför Queenstown. Fordonet har motor och propeller som kan vridas mha ett styre. Tanken är sen att flyga fram och tillbaka i en pendelrörelse. Det visade sig inte vara helt lätt att bedöma hur högt man kunde köra innan man skulle börja vända, för att få optimal höjd och hastighet! Det var dock rätt coolt att komma upp en bit från marken och vara lite lätt viktlös i toppen på svängarna :)

Det skulle lätt gå att spendera hur mycket pengar som helst i Queenstown på sånt här :) Nog resans mest kostsamma stopp. Men det var det värt.

Dagens bonusbild - en busslast japanska turister tittar på bungyjump från Kawarau bridge:

Soliga Vastkusten

2007-01-02T21:02:00.000Z

Gott nytt ar, och ursakta att det har drojt! Just nu ar vi i Greymouth, relativt langt upp pa Nya Zealands vastkust som ar valkant for sitt regn, men vi har nastan bara haft sol!

Men vi jag borjar med Queenstown och var forra post dar Tobias namnde min LOTR-ridtur i Paradise utanfor Glenorchy pa julafton. Mycket vackert stalle dar vi bland annat red igenom Lothloriens skogar, Amon Hen och Wizards vale samt sag platsen for Stone Table i Haxan och lejonet. Allt i skritt, men kul att hora om hur det gick till bakom scenerna av var chauffor Richie som var statist i filmerna och var trevliga guide Emily. Tobias har nu for ovrigt kopt en bok som berattar om filmens locations och det visar sig att vi varit pa relativt manga.

Senare samma dag uppfyllde Tobias lite av vad jag forstar som en drom och flog loopar, rollar, mm med en Pitts Special. Men han vill skriva om det och annandagens canyon swings sjalv tydligen! Han ar modig iaf... ;)

Juldagen ar den viktigaste for mig och det blev ju inte direkt jul utan min fina familj men vi tog iaf en vacker biltur tillbaka till Glenorchy och Paradise sa att aven Tobias fick se. Lake Wakitipu och borjan pa Routeburn track var andra hojdpunkter. Oppnade vara selection boxes fyllda med choklad pa morgonen, at en god middag och smallde med Christmas crackers pa kvallen da jag ocksa fick en kort pratstund med mamma och pappa och Julian. Sa det var helt ok.

Nasta stopp var Wanaka (mycket fin bilvag dit genom bergen for ovrigt) som paminner lite om Queenstown men mindre och kanske lite finare. Inte varldens basta holiday park som vi bodde pa men museerna var trevliga. Till och med jag tyckte att New Zealand fighter pilots museum var hyfsat intressant, flera upprustade plan fran forsta och andra varldskrigen, numera i flygbart skick, och manga berattelser om soldaterna. Tuffast var kanske de sovjetiska kvinnliga stridspiloterna! Puzzling world var kul ocksa med hologram och synvillor, t.ex. bollar som sag ut att rulla uppat!

Passerade flera stallen jag minns att gamla klasskamrater semestrade pa, t.ex. Cardrona, Treble cone och Lake Hawea - lite kul. Haast pass till vastkusten var vacker, manga tuffa vattenfall, inte minst Gates of Haast, och valdigt regnskogigt med angande skogar och laga moln over bergstopparna. Riktigt regnigt blev det nar vi korde soderut till odsliga Jacksons bay, blev genomblota i skogen och pa stranden dar och tyckte inte det var sa lont att kora till Monro bay och leta Fiordland crested penguins. Har sett ganska manga pingviner anda... ;)

Men sedan har solen foljt oss resten av vastkusten hittills. Glaciarerna vid Fox och Franz Josef ma vara turistiga men de ar ju riktigt imponerande, mycket mer som man tanker sig glaciarer an de vi sag pa andra sidan Mount Cook - ocksa lite roligt att fa se berget fran strandsidan aven om det oftast ar moln i vagen. Ganska kul att man kan sta pa en strand och se bergen sa nara!
[edit tobias: fox glacier x 2 samt franz josef glacier fran paddock. ]

Lake Matheson ar tydligen ett valkant fotostalle och vi kom precis i tid for att se de glasklara reflektionerna innan vinden tilltog. Gillespies beach var en annan hojdare med vad vi tror var en Hector's delfin i havet, skummande vatten, en lagun med Australienkansla, tuff rimuskog fylld med lianer och stora "grastuvor", gamla guldgravarmaskiner och en tunnel. Fina bilder blev det.

Ett riktigt fynd var Okarito dar vi bestamde oss for att fira nyar eftersom det var sa vackert, lugnt och mysigt. Vandrarhemmet lag i en fore detta skola, inneholl tolv baddar och skottes av bybor langre ner pa gatan. Traffade flera trevliga manniskor dar. Fick flera vackra promenader langs med stranden och genom skogen med grymma utsikter mot bergen och lagunerna. Foll for grupptrycket och tog en kayaktur (ALLA gor det nagonstans i Nya Zealand verkar det som) pa Okarito lagun och nar vi val fick in tekniken var det harligt, jattefina kanaler upp i vegetationen, bergsutsikter och vita hagrar. Men det basta var pa nyarsnatten nar vi korde en bit upp i skogen for att leta kiwi - och sag en fran bilen vid vagkanten! Det ska bara finnas max 200 av arten Okarito brown kiwi i omradet sa vi hade fantastisk tur. Gick en skogspromenad i morkret for att forsoka se eller hora fler men det var nog bara possums och glowworms - kul det med. Tolvslaget tillbringades vid byns nyarsbrasa med nagra raketer, en belgisk familj och lokalbefolkningen som alla onskade varann ett gott nytt ar. Mysigt.
[edit tobias: kayaktur i okarito lagoon och narliggande vattendrag, utsikt mot southern alps fran okarito, nyarsfirande gang pa stranden (inga vi kanner :), hostelet, utsikt over okarito och lagunen. ]

Vi gillade ocksa Hokitika dar vi vandrade runt vid stranden och inne i orten och larde oss om omradets guldgravarhistoria. Till och med lilla Okarito med sina 35 fasta invanare har en gang i tiden haft massor med hotell och butiker - lite svart att tanka sig nu!

Korde inat landet en bit till Arthur's pass - maktiga bergsvyer - och tog en ratt jobbig vandring till ett gammalt skidomrade dar (Temple basin) pa los grus. Tobias gick anda upp och fotade. Det var forst i slutet pa nittiotalet som vagen blev passerbar for lastbilar och andra storre fordon. Vastkusten ligger ratt sa otillgangligt fortfarande med bara en vag langs kusten, lite som Oland. ;) Fast de flesta turisterna kommer hit anda!

Och nu ar vi alltsa i Greymouth (bodde for $30 inatt! verkade vara inackordering for gymnasieelever i vanliga fall) och ska vidare norrut mot Punakaiki och Karamea, och sen far vi kora tillbaka hitat en bit for att kunna kora at nordost och sa smaningom till Nelson, Abel Tasman national park och Kahurangi. Snart ar rundresan slut, kanns konstigt... men vi har en hel del kul kvar!

Jul i Queenstown

2006-12-23T23:43:00.000Z

Turistigt nog kommer vi spendera julhelgen i Queenstown! Vi har bott här två nätter och har minst två nätter till i stuga på holiday park strax utanför stan. Vi förväntade oss att allt boende osv skulle vara totalt uppbokat pga helgen, men det fixade sig ganska lätt med några telefonsamtal från i-site (turistinfo). När vi kom till Queenstown i förrgår tyckte vi (mest jag kanske) att det var lika bra att diska av bungyjumpingen direkt. Det var från den anrika Kawarau bridge (43m) och såg ut såhär:

Den övervägande känslan var argh-nu-träffar-jag-marken-väldigt-snart :) Man hann även känna av några sekunders frifall. Kul! Såg ett par personer före mig som stod och tvekade i flera minuter, skulle inte tro att det blir lättare att hoppa ju längre man väntar på kanten... Jag gjorde ett dykar-ok till abigail som var redo med sekvenstagning på kameran och hoppade. Det omedelbara smilet från att ha överlevt avtog efter en halvtimme eller så, men jag blir fortfarande glad av att se bilderna =)

Vi kommer från sex dagars vistelse i Te Anau och Milford Sound. I Te Anau kunde vi bo hos Abigails kusin Morag med familj. Vi bodde dock även en natt i Milford Sound och två nätter i stugor längs med Kepler Track. Vägen till Milford Sound hade många fina ställen att stanna på, vi gick tex. upp till Key Summit (900m nånting över havet) för att få lite utsikt, vilket vi också fick eftersom vädret var klart och fint. Vid parkeringsplatsen intill Homertunneln (som är mer eller mindre enkelriktad och har stoppljus vid infarterna) fanns det ett gäng nyfikna Keor (alpin papegoja). Skulle misstänka att turisterna matar dom då och då :) När vi tog en avstickare längs med grusväg i Hollyford Valley gjorde jag misstaget att gå i shorts vilket attraherade en armada av sandflies, Nya Zealands motsvarighet till Norrlands mygg.
[edit bilder: utsikt från milford road, kea som pickar på en fågel som fastnat lite olyckligt i vår kofångare, keor som busar med andra parkerade bilar ]

Milford Sound var pampigt, höga berg som går nästan lodrätt ner i vattnet. Det heter Sound men är egentligen en fjord, som namnet på området (Fiordland) antyder. Hörde av någon att det inte skulle vara alltför olikt Norges fjordar, där varken Abigail eller jag har varit. Får väl kolla upp det nån gång :) Vi åkte på en 2,5h båttur ut i fjorden. Båten körde bla. in i ett par vattenfall och badade lite.
[edit bilder: Milford Sound från land och båt ]

Eftersom vädret såg hyffsat ut bokade vi ett par nätter i DOC-stugor (department of conversation) för att gå Keplerleden (60km, börjar och slutar i Te Anau). Frystorkad mat inköptes och ackumulerad vandringsutrustning plockades fram. Ryggsäckarna blev faktiskt rätt lätta! Skulle gissa på under 10kg. Första dagen var mest uppför, genom ett enormt antal vindlingar i stigen, för att komma upp en bit på mount luxmore och stugan där. Bra utsikt över dalen där Te Anau ligger! Andra dagen gjorde vi den alpina delen av vandringen. Vi väntade så länge vi vågade vid stugan för att få bättre väder, men fick ändå ge oss iväg i dimma och blåst. Vi fick snö och bitvis hagel, och det låg ibland 30cm snö på marken (ca 1400m över havet). Det kunde dock ha varit värre, molnen delade faktiskt på sig ibland så att vi fick lite utsikt över South fiord och Lake Manapouri. Tredje dagen var nedförsbacke mer eller mindre hela tiden till Rainbow Reach där vi tog en minibuss tillbaka in till Te Anau. Nedanför trädgränsen var det bokskog som gick från täckt av vita lavar till täckt av mossa till ormbunkar med minskande höjd.

Det blev 6-7 timmar vandring med packning per dag i tre dagar för att komma runt nästan hela vandringsleden (vi skippade en övernattning och en bit på slutet för att det "bara var mer skog"). Den alpina delen var rättså häftig och en smula ansträngande vädermässigt, vi var glada att vi hade vindtäta kläder med oss. Bilder to come skulle jag tro :)

Tillbaka till nutiden, Queenstown: Igår åkte vi upp en bit för de närliggande kullarna med en kabinbana. Därifrån kunde man gå uppåt, först till launch siten för alla paragliders som syns över staden. Sen ville jag bara fortsätta en liten bit till för att få bättre utsikt. Sen såg jag en höjdsadel längre bort där man kanske kunde se ner på andra sidan (abigail ville nu hellre vänta på mig än följa med). När jag kom till sadeln var det fin utsikt över på andra sidan, men jag såg en skylt där det stod att det tog en timme att komma till toppen på berget, Ben Lomond. Eftersom det såg så nära ut var jag tvungen att utforska det lite närmare. En halvtimme senare var jag uppe på toppen och hade utsikt mot snöklädda berg åt alla håll. Jag tittade nu på klockan och konstaterade att jag hade varit borta en stund och att Abigail nog var trött på att vänta. Nerför berget och tillbaka längs med en ås som gick upp och ner blev en joggingtur. Efter två timmar och en kvart var jag tillbaka och Abigail hade inte ens ringt mountain rescue, perfekt! Mycket svårt att undvika att vilja se vad som är bakom nästa krök eller ås...
[edit: bilder från queenstown - paraglider, dock ej nån av oss :) Utsikt från Ben Lomond 1700m-nånting över havet. ]

Nu ska Abigail vara klar med sin LotR-ridtur runtomkring Glenorchy. Själv hoppas jag att vädret blir tillräckligt bra för att få ta en aerobatics-tur i en pitts special senare idag. Bokat i framtiden är även en lugn juldag och canyon swing på annandagen!

En hel drös Catlinsbilder

2006-12-23T22:56:00.000Z

Det fanns mycket att se och fotografera i Catlins-området, blir nog enklast med ett eget inlägg för bilderna...

Nedan: Purakaunui Falls, givet ställe att prova sitt lilla resestativ från Kathmandu-rean (100kr).

Nedan: Cathedral Caves, vi fick ta av oss skorna och gå genom lite vatten längs med stranden för att komma dit. Man kunde gå in på en sida och komma ut på en annan.

Nedan: Jack´s Bay och promenad till Jack´s Blowhole. Promenaden var finare än målet, som var en djup klyfta i en paddock, 200m från havet och förbunden med en tunnel så att det var havsvatten skvalpande på botten.

Nedan: Nugget Point. Massor med sälar (och sjölejon?) på klipporna här. Fyra sälar simmade runt i vattnet och jagade varandras fenor.

Nedan: Porpoise Bay, ett av våra två övernattningställen i Catlins. Hostelet bedrev även surflektioner. Mazdan parkerad, bilden på sälarna (tror inte det är sjölejon iaf) är från stranden nedanför.

Nedan: "Texas Muffin" med godis i. Inköpt i Balclutha och uppäten vid Nugget Point. Träd i närheten av Cannibal Bay. New Zealand sea lions, förmodligen i Cannibal Bay. Får vid sydöns sydligaste punkt, Slope Point.

Antligen Catlins!

2006-12-16T01:32:00.000Z

Vi testar en ny strategi - det har med att blogga tar en liten stund och vi har haft valdigt begransad tillgang till internet senaste tiden - sa jag skriver och sa far Tobias komplettera med bilder efter hand. Just nu sitter han dock och letar jobb ser jag, och det ar kanske viktigare... ;) Men det har inlagget kraver egentligen bilder, sa jag hoppas att de kommer snart!

[edit Tobias: utsikt över Cattle Flat där Bernies gård ligger i en ruta med träd i bildens högra del, Bernie på väg på sin honda four wheeler, en brinnande Gorse-buske (svårbekämpat ogräs i NZ!)]

Sist jag skrev var vi i Cattle flat hos min kusin Frank (som fick sin hjort till slut!). Dagen efter korde han runt oss pa den enorma garden dar han jobbar - 20 ha mark, 45 000 far och en hel del biffkor och hjortar. Pa eftermiddagen tog vi en vandring i Piano flat, inhemsk bokskog vid en flod, hur vackert som helst med fint solljus vilket vi inte direkt har varit bortskamda med... ;)

[edit Tobias: fyra bilder från Waikaia River Track vid Piano Flat, sisådär 3h vandring. Mycket grön och fin bokskog med sol silandes ner genom lövverket. ]

Som rubriken antyder har vi ocksa antligen hunnit se Catlins, mycket fint omrade och tur med vadret hade vi ocksa. Mindre turister an pa de flesta hall, lite skillnad mot Te Anau i Fiordland dar vi ar nu!

Vi korde pa manga korta stopp i Catlins, det finns mycket att se men det kandes inte vart att ta nagon av de riktigt langa vandringarna. Bush sag vi en hel del anda lyckligtvis, jag trottnar aldrig och varje omrade ar lite olik den andra. Ormbunkar, mossor, barr- och lovtrad, och vi har lart oss en del av artnamnen iaf tack vare Colin i Christchurch. Sjukt vackert brukar det vara, kommer sakna bushen nar vi kommer tillbaka!

Mycket fina strander finns det ocksa, fin orange sand pa manga hall, haftiga klippor, fina utsikter och framfor allt massor med djur, framfor allt salar, sjolejon, pingviner och kanske delfiner pa hall. Manga strander beskrivs som mojliga tillhall for t.ex. sjolejon och detta stamde nastan alltid nar vi var dar. Basta var kanske Porpoise bay dar vi sag tva sjolejon (mor och unge) leka och slass vid vattenbrynet.

Purakanui falls var en riktig hojdare, ganska brett vattenfall mitt inne i tat skog med manga nivaer. Har antligen gett mig pa att fota med lite langre slutartid med stod och sjalvutlosare, far se hur det blir...

En annan grupp av sevardheter var de geologiska - Jack's blowhole, en jattegrop kanske 50 m djup och 140 m lang 200 m fran havet dar det blev ett riktigt tryck pa vagorna, Cathedral caves, maktig grotta vid stranden och Curio bay dar det finns massor med valbevarade fossiler fran en skog fran juraperioden (150 miljoner ar sedan tror jag) - ratt coolt att se stumpar och stockar i sten som ar sa gamla...

Ingen berattade for oss att en av hojdpunkterna vid Porpoise bay, forutom delfinerna som vi mojligen skymtade pa hall, var de enorma vagor som slog mot klipporna med full kraft. Maste kanske ses for att man ska forsta hur maktigt det var, men vi var fangslade en lang lang stund...

Nu ar vi som sagt i Te Anau hos min kusin Morag och hennes familj. Imorgon ska vi kora till Milford Sound och pa mandag blir det en battur dar i fjorden. Annars vet vi inte riktigt vart vi ska ta vagen harnast, hade kanske tankt Kepler track men vadret verkar lite for daligt, och snart blir det jul och uppbokat overallt. Sa vi far se! Vi har inte helt gett upp pa Stewart Island an heller... ;)

Lite barndom

2006-12-10T10:22:00.000Z

Den senaste veckan har vi framfor allt tillbringat i och omkring Dunedin - staden dar jag foddes. Bade turistat och uppdaterat lite barndomsminnen. Tobias ar just nu ute och jagar hjort med min kusin (mer om det senare i inlagget...) sa jag kan inte lagga in bilder - det kommer ocksa langre fram. Men jag kan i alla fall beratta att vi varit pa konstmuseet, Octagon (det attkantiga torget mitt i stan), den gamla fina jarnvagsstationen, m.m.

En dag gick vi runt i universitetsomradet da Tobias mindes en grej han last pa Wikipedia om ett haftigt experiment pa fysikinstitutionen, sa vi gick dit och fragade om de kande till nagot sadant och fick visat Beverly clock, en sjalvuppdragande klocka fran 1800-talet som drivs av forandringar i lufttrycket. Lite kul.

En nagot mindre obskyr turistgrej var varldens brantaste gata Baldwin street (med tillhorade japansk turistbuss). Rejalt brant, ganska jobbigt att ga uppfor och bilarna fick verkligen ta sats...

Vi gick ocksa de obligatoriska guidade turerna pa nagra av Dunedins stora industrier, namligen bryggeriet Speights som har en massa gammal utrustning som de ar nastan ensamma om i varlden, vi var inte sa sugna pa olen dock... och chokladfabriken Cadburys som var betydligt roligare. En ikon fran min barndom med manga tillverkningshemligheter, en chokladfontan, osv. De ar redan igang och gor paskaggen nu, Nya Zealandarna trycker namligen i sig hela 40 miljoner paskagg varje ar, fordelat pa fyra miljoner invanare, ganska otroligt och detta ar alltsa plus det som exporteras. Vi kopte pa oss en hel del i butiken och tror oss nu med nagorlunda sakerhet kunna saga att en av varldens godaste chokladkakor ar deras triple decker med hallonsmak (mjolkchoklad, vit choklad och ett lager hallon i samma konsistens som chokladen). Smakar lite som de dar skalbaggarna i vit choklad med hallonfyllning om nagon minns dem.

Stranden vid Aramoana var kanske det finaste, och rhododendronomradet i botaniska tradgarden. Vi har mangder med fina bilder, framfor allt fran stranden dar Tobias sjalvklart sag en pingvin och vi var riktigt nara salarna. Vi var ocksa och sag albatrosser cirkla i luften over Tairoa head. Ville inte betala 125 kronor for att se dem narmare, och lustigt nog holl de sig noggrant inom det inhagnade omradet nar de gled runt i luften... Maktiga djur.

[edit Tobias: fem bilder från Aramoana, notera spåren i sanden på den tredje, det var där jag såg den gulögda pingvinen kuta ut i havet!]

Nedan: Albatross som cirklar ovanför deras skyddade område vid Tairoa Head (Lite damm på sensorn minsann, men har fått bort det hyffsat nu :). Fur seal som ligger vid Pilot Beach vid Tairoa Head.

Vi har ocksa traffat gamla vanner till familjen och besokt diverse stallen fran min barndom, gamla skolan, husen, sjukhuset dar jag foddes, osv. En del var sig likt, en del hade forandrats ganska mycket, en del var jobbigt men jag ar glad att jag har sett allt och cementerat mina minnen och vet att allt har hant som jag minns. Kul ocksa att Tobias har sett det. Nu har jag foton och kan darmed atervanda nar jag vill och har ocksa fatt lamna stallet pa mina egna villkor. Nu kan jag ga vidare.

Vilket jag ocksa har gjort och nu befinner jag och Tobias oss en bit norr om Gore, ute pa vischan hemma hos min kusin Frank och hans fru Angie. Igar traffade jag deras mamma Bernie och hennes kille John pa deras gard och min kusin wee Bernie och hennes fantastiska sjuariga dotter Lexi, sjukt sot. Har ocksa traffat brorsan Sandy sa nu ar det bara kusin Morag kvar. Hon bor i Te Anau med sin familj vilket ju ar ovanligt val lampat for nasta del av var resa, namligen vandring pa Keplerleden. Nar vi har varit i Catlins forstas.

Tobias ar fortfarande ute med Frank - gissar att det blir Frank som skjuter medan Tobias tittar pa. Frank ar en van och skicklig jagare sa jag raknar med att de tar hem nagot. Jag foljde med tidigare faktiskt, men da fick vi inget, och nu kandes det val morkt och kallt att doda djur. Battre att komma ikapp med bloggen - nu saknas bara bilderna!

[edit Tobias: Frank siktar mot en styck red deer i bildens vänstra kant, något suddig pga skymning :) Skottet gick dock strax över huvudet och hjorten levde för att beta en annan dag. ]

Fortfarande efter

2006-12-08T08:57:00.000Z

Imorgon lämnar vi förmodligen Roseneath och Dunedin, men jag kommer nog inte att hinna blogga om allt vi gjort här riktigt än... Ska bara försöka komma lite mer ikapp genom att skriva om Oamaru. Mycket djur och natur blir det!

Efter en lång och häftig dag i bergen fick vi en minst lika häftig kväll med två arter av pingviner. Lite intressant konstrast mellan det första och andra stället. Det första var bara en stig på en kulle över en strand som ägdes av Departmend of Conservation, var gratis och relativt tomt på folk, där yellow-eyed penguins ryktades hålla till. Och som på så många andra turistställen var det bara att leta sig fram till de ställen på stigen där folk stod stilla och såg nöjda ut. Hundra meter in på stigen hittade vi en sådan grupp, och inte så konstigt - en pingvin låg på mage en halv meter in i buskarna. Verkade rätt orädd, han/hon flyttade sig iaf inte trots allt fotograferande... Och nästa pingvin var bara ett tiotal meter längre bort på stigen, också den en halv meter från staketet, stod bara och blundade lite... ;) I själva gömman som DOC byggt var däremot inte så lönt att stå, där i krokarna ville visst pingvinerna inte vara... ;)
(Första bilden - hitta pingvinen!)

Och den andra pingvinkolonin, där vi betalade en dryg hundring för att sitta på en läktare och ledas i vår upplevelse av en guide. En rätt grym upplevelse iofs, med ett hundratal little blue penguins (bara 30 cm höga) som låter sig sköljas upp på stranden och måste springa upp innan de sköljs tillbaka! De står sen på stranden i små grupper och snackar en stund, innan de i samlad trupp springer till sina respektive bon. Några gick innanför staketet precis nedanför läktaren. En del sprang runt och slogs (parade sig?) och en del ropade efter honor. Vi fick också noggranna instruktioner om att leta under bilen innan vi körde därifrån, eftersom det har hänt att de irrat in på parkeringen och blivit överkörda. Det som störde var att vissa nötter inte förstod regeln om att inte filma, fota, göra stora rörelser eller prata vilket tydligen gjorde pingvinerna lite skygga. Vi har alltså inga bilder på dem!

Dagen efter tittade vi på Oamarus fina historiska byggnader och sen körde vi söderut. Vi tycker att Oamaru är nästan lika bra som Kaikoura, vill bara lägga in det...

Vi gick längs med stranden för att komma till Moeraki boulders, en ovanligt fotogenisk strand kan tilläggas... Tobias kommer säkert att visa fler bilder därifrån förr eller senare... Själva stenarna är onekligen rätt häftiga, tillverkades tydligen för miljoner år sedan ungefär som pärlor inne i berget och kommer fram efter hand... Häftig yta, vackert runda och hyfsat stora.

Och innan vi kom fram till Dunedin tog vi ett snabbt stopp på Shag point. Massor av sälar, vi börjar bli vana... Och ännu en yellow-eye, denna gången på stigen innan vi ens hann komma fram till den fina gömda utsiktsplatsen... Den blev lika rädd som vi när vi rundade ett hörn, men sen var den ganska lugn...

Alpin utflykt

2006-12-06T09:10:00.000Z

Nu är vi i Roseneath strax utanför Dunedin, men det kan vi strunta i sålänge. Vi har ju även hunnit med lite annat sen förra inlägget :) Vi åkte planenligt till Twizel från Christchurch men eftersom vädret var kallt och regnigt kunde man inte ens se bergen (the southern alps!). Så vi satte på värmefläkten i vår lilla holiday park-stuga och tittade på TV (coronation street). Eftersom det skulle vara uselt väder även dagen efter så åkte vi istället tillbaka till kusten, till Timaru. När vi körde tillbaka låg det runt 5cm djup snö här och där. Rättså kul att vi bara någon dag innan hade 28 grader varmt i Christchurch. I Timaru besökte vi Bill och Anne Prentice. De är bekanta till Abigails föräldrar och hade ordnat finfin middag och rum för övernattning. Förutom att prata gamla minnen och sova så hann vi även kika på konstutställning och äta 5 NZD lunch på kinarestaurang (en gång varje dag dessutom). Prisvärt tyckte vi.

Efter en övernattning i Timaru såg vädret i bergen mer lovande ut igen. Tillbaka till Twizel och ytterligare en övernattning i stuga på holiday park strax söder om samhället, vid Lake Ruataniwha. Sjön är tydligen lite av syöns roddcentrum, ett faktum vi inte alls hade någon nytta av. Fun fact om Twizel är att samhället anlades 1968 för byggnationen av kraftverksdammar i närheten. Numera är det lite av en centralort för vintersäsongens skidåkare i området. Vad som nu är förra lördagen så fick iaf vi vårt fina väder och kunde åka norrut till själva Mount Cook national park. Tillsammans med ett respektabelt antal japanska bussturister gick vi sedan en walk igenom Hooker Valley, upp till sjön vid slutet av Hooker Glacier. Mycket varmt och skönt väder. Mycket fint landskap. Mount Cook (högsta berget i nz, ca 3700m) fyllde upp en rätt hyffsad del av synfältet när vi kom till slutet av dalen.

Bilder: Mt Cook med topp dold i moln, Jag och Mt Cook, Mt Cook och dess moln (på maori heter berget Aoraki som betyder cloud piercer), Mount Cook Lily.

Hooker Valley-promenaden tog drygt tre timmar, vi hann även med att åka ner till närbelägna Tasman Valley och gå en brant bit för att se Tasman Glaciers (största glaciären i nz, sägs vara 600m djup på sina ställen) ände och glaciärsjö. Lätt värt 15min uppförsvandring.

Bilder: Toppen på Mount Cook, Tasman Glacier Lake.

Efter en hel dags knatande i nationalparken hade vi tre timmars körning till Oamaru där vi hittade ett utmärkt backpackerställe. Imorrn hoppas vi kunna återkomma med resten av den gångna veckans rafflande historia, och kanske tom. komma fram till nutid och Dunedin.

Fortfarande i Christchurch

2006-11-27T08:28:00.000Z

Christchurch har nu blivit langsta stoppet pa resan nar vi har varit har en dryg vecka. Dels for att vi ville aka med Colin till Banks Peninsula igar sondag och dels for att vi har bilen inlamnad pa verkstad och vantar pa att fa tillbaka den. Forhoppningsvis ska vi fa den igen imorrn och da aker vi soderut!

Det har varit suverant bra att vi har kunnat bo hos Colin och Marivee medan bilen fixas, stort tack for det! Vi har sysselsatt oss med att ga runt i staden, tex. uppfor Port hills vars utsikt inat landet forsta bilden till vanster forestaller. Bergen som syns tillhor Southern Alps. En aterkommande punkt pa dagsprogrammet har varit att ga forbi bilverkstaden och kolla hur det gar :) Det har tagit ett par dagar att hosta fram begagnade delar (topplock, kylare). Bilen har inte blivit samre men vi lamnade anda in den for att undvika framtida problem nar vi tex. ska kora i glesbefolkade Catlins eller branta Southern Alps. Komiskt nog uppdagades kylarproblemet nar vi med motorhuven oppen skulle visa mekanikern motorns ovriga symptom. Helt plotsligt borjade det spruta sma stralar med kylvatten fran toppen pa kylaren :)

Igar, sondag, akte vi pa utflykt till Banks Peninsula utanfor Christchurch med Colin som guide. Med foljde aven deras andra inneboende, Angela, med tillhorande Alex. Det blev stopp vid bla fagelskadarstallet Lake Ellesmere, butik och galleri i Little River, ostfabrik i Barrys Bay, naturreservatet Hinewai och det fran borjan franska samhallet Akaroa. Huvudsaken i sammanhanget var ett par timmars vandring i Hinewai, som har inhemsk natur under aterhamtning fran 1800-talets skogsbruk och 1900-talets jordbruk. Delvis bokskog och massa ormbunkar, se bilder nedan. Vi traffade aven reservatets skapare Hugh (marken koptes i slutet pa 80-talet) och alltiallo, som Colin kanner. Han har vitt skagg, anvander endast cykel som transportmedel, bor i reservatet och skriver utforliga skyltar om allting dari. Var dock trevlig :)

Bilden med batarna ar fran Akaroa. Vattnet ar valdans turkost och stallet skulle sakert se helt tropiskt ut pa en lite soligare dag :) Nedan foljer tva bilder for att blogglasare ska kunna halla lite koll pa hur jag och postboxar i Christchurch ser ut. Forutom var utflyktsdag med Colin sa har vi nastan bara haft t-shirt-vader har, upp till 28 grader varmt.

Inom de narmsta dagarna hoppas vi kunna ta oss Christchurch -> Timaru -> Twizel -> Mt Cook -> Dunedin!

Kaikoura -> Christchurch

2006-11-22T04:19:00.000Z

Turligt nog blev vår valsafari av kl 06:45 i söndags, i Kaikoura. Det är ett bra ställe för valar eftersom det finns 1200m djupt vatten där, och ett bra ställe för valskådare eftersom kontinentalsockeln där det djupa vattnet börjar ligger väldigt nära kusten. Förutom en del sjögång hade vi rätt bra flyt på vår tur och fick se två kaskeloter och ett helt gäng dusky dolphins, vad de nu heter på svenska. Det flög även förbi några inte alltför små albatrosser. Kaskeloterna låg och andades vid ytan runt 10 minuter för att sedan vända nosen nedåt och dyka i tre kvart till en timme sisådär. Hörde något om att de djupaste dyken utförda av kaskeloter är mer än 3000m, ganska tufft :)

Abigail fick lite sjösjukebesvär men var mestadels glad ändå. Själv kände jag inte direkt för att tänka på mat för tillfället, men jag klarade mig utan att ventilera frukosten. Hursomhelst var det väl värt utflykten!

Från Kaikoura körde vi sedan söderut till Christchurch där vi fortfarande håller hus. Vi bor hos en av Abigails pappas fd. arbetskamrater. Har hittils mest knatat runt staden med dess arts centre, art gallery och botanical gardens. Vi har också varit i New Brighton och träffat en annan bekant till Abigails föräldrar, Maggie med hund nedan. Vi siktar på att stanna här över helgen eftersom Colin som vi bor hos har erbjudit sig att ta med oss på tur till bla. Banks Peninsula då.